Ternden går mot egna rum

Kyrkorumsseminarium "Hur gestaltas detta heliga?"
Sigtuna den 24 samt 25 augusti 1999.

Textilier inom heligt rum

- plats tar man utgångspunkten inom arbetet tillsammans för att utforma dem liturgiska plaggen?

- vad är detta för att utforma - alternativt gestalta - föremål såsom används inom gudstjänsten?

- bör man gå in inom ett tradition alternativt bör man gestalta sina egna idéer samt idéer?

Frågorna besitter blivit fler samt fler ju längre jag besitter hållit på tillsammans kyrklig textilier.

dem äger varit mitt primära arbetsområde inom 20 år. För mig är detta naturligt för att gå in inom traditionen, dock detta blir också allt viktigare för att gå vidare. detta finns ett svårighet inom svenska kyrkan samt detta är - paradoxalt nog - den fullständiga frihet såsom finns vilket gäller den liturgiska skruden.

D.v.s. detta finns ingen officiell reglering, samtliga äger sin frihet för att göra liksom dem önskar. Samtidigt vet oss varenda för att detta finns enstaka många fast ordning, den liksom lärs ut mot varenda kyrkvärdar samt likt finns inom Verbums kyrkoalamanacka.

På bas från den här svårigheten efterlyser jag enstaka teologisk reflektion.

Den liturgiska samt musikaliska reflektionen besitter sina företrädare, dock oss saknar ännu den likt liturgiskt/teologiskt reflekterar över dem liturgiska plaggen.

Om man önskar gå in inom ett tradition plats tar man utgångspunkten? Från första början, tillsammans den allra allra första kyrkan inom antiken där dem liturgiska plaggens ursprung finns, alternativt här hemma för ungefär hundra år sedan tillsammans dem medeltida former såsom då infördes.

Svensk tillväxt från sekelskiftet
Den svenska utvecklingen förmå man läsa angående hos Stolt, Estham samt Rosengren.

När man läser angående återupptäckten från religiös textilier samt kyrkoårets färger får man en nästan överväldigande intryck från allt såsom skedde från sekelskiftet samt en halvt sekel framåt. Nyupptäckandets glädje präglade arbetet tillsammans för att återinföra färger samt olika liturgiska plagg samt på så sätt producera enstaka rikare gudstjänst.

Istället för den beneath 1800-talet vanliga stela mässhaken introducerades idag ett medeltida, vidare struktur. Ateljéer inrättades samt textilkonstnärer skapade textilier från hög kvalité.

På 1950-60-talet tycks ett brytpunkt inträffa inom utvecklingen. Man märker detta nära enstaka parallell-läsning från textillitteratur, böcker ifall gudstjänstförnyelse, handböcker för kyrkvärdar, liturgihandböcker samt nära bläddrandet inom diverse kyrkliga tidskrifter.

Fram mot mitten från sextiotalet är dem kyrkliga textilierna något såsom man räknar tillsammans inom textilkonsten. Därefter blir dem på något sätt "kyrkliga" samt konstvärlden tappar intresset. inom boken "Svenska textilier 1890 - 1990" besitter Margareta Ridderstedt skrivit detta avslutande kapitlet ifall kyrkotextilen.

När boken kom ut skrevs inom enstaka recension: slutligen finns en avsnitt tillsammans kuriosa.

Det märkliga är för att även kyrkan tappar intresset. ej så för att kyrkvärdar samt församlingar slutar intressera sig, tvärtom. dock från samt tillsammans med för att detta tjugoåriga arbetet tillsammans förnyelse från kyrkohandboken börjar, på slutet från sextiotalet, blir kyrklig allt överskuggande nyfikenhet gudstjänstordningar, formuleringar, lekmännens ökade delaktighet, angående prästen bör stå framför alternativt på baksidan altaret.

dock vilket prästen bör äga på sig är ej något vilket kyrkan samtalar om samt reflekterar över. inom dem böcker samt skrifter såsom äger kommit ut dem senaste 20 åren besitter antingen detta etablerade paramenta-schemat upprepats, alternativt så äger detta ej alls behandlats. maximalt detta senare.

Var sekelskiftets företeelse "Förnyelse alternativt Gothic revival"?
Men oss återvänder mot förra sekelskiftet.

Varifrån kom impulserna samt varför fick dem liturgiska plaggen just den skärningen samt dem färgerna? Svårigheten tillsammans med för att sätta in dem liturgiska plaggen inom idéströmningarna är, för att angående dem nämns så är detta mer inom förbigående. Man får försöka läsa mellan raderna.

Natten var stor och stum

på baksidan detta såsom hos oss brukar kallas "förnyelse" låg detta vilket man inom engelskspråkiga välden kallar "Gothic revival".

I den engelskspråkiga textil-litteraturen används alltså ej termen förnyelse utan Gothic Revival. samt den ligger längre åter än förra sekelskiftet.

På 1830-talet fanns inom England Oxfordrörelsen samt samtidigt bildades Cambridge Camden gemenskap liksom främst intresserade sig för gudstjänstens utformning. Man ansåg för att gudstjänsten samt liturgin ägde utarmats inom samt tillsammans med reformationen samt renässansen.

Med en portabel, batteridriven kamera med inbyggd högtalare och mikrofon han du göra valfritt rum till mötesrum

inom den medeltida konsten samt liturgin fann man idealet. Man såg gotiken - samt framför allt höggotiken - såsom den sanna uttrycksformen för den kristna tron. Förnyelsen från gudstjänsten kom för att präglas från gotikens uttrycksformer.

Samtidigt tillsammans med den engelska, såsom plats både anglikansk samt katolsk, fanns inom den romersk-katolska kyrkan på kontinenten enstaka liturgisk rörelse vilket räknar sitt ursprung hos Dom Prosper Guéranger samt klostret inom Solesmes på 1830-talet.

Man ville restaurera klostrens gudstjänstliv samt såg den medeltida gudstjänsten likt ett förebild. Församlingens aktiva deltagande betonades. Även denna rörelse uppstod inom ett tidsperiod såsom tog sina ideal från medeltiden, så detta är möjligen ej alltför fel för att anta för att detta gällde även utformningen från textilierna.

Dessa rörelser är bakgrund mot detta liksom händer inom landet från sekelskiftet samt framåt.

Den gotiska formen fanns redan återinförd på kontinenten samt för tillfället fylls våra kyrkorna tillsammans textilier efter medeltida förebilder. Den gotiska formen på mässhake blir den etablerade

Den internationella utvecklingen
Den struktur på mässhaken liksom oss tog upp här hemma äger oss fortsatt tillsammans.

dock på kontinenten besitter utvecklingen från dem liturgiska plaggens former gått vidare. Jag besitter mött den framför allt inom engelsk samt amerikansk litteratur. samt detta är konstvetare samt textilare vilket skriver. Några mening ifall utvecklingen från mitten från 1900-talet utanför land kunna existera på sin lokal för för att förstå vilket såsom idag är på gång här hemma.

Den litteratur jag senast äger fått tag inom är skriven från Marion Ireland såsom är ett amerikansk textilkonstnär vilket också studerat konsthistoria samt tro.

1971 gav denna ut enstaka massiv innehållsrik lärobok "Textile Art in the Church". denna skriver ej enbart ifall amerikanska förhållanden utan också ifall utvecklingen inom Europa. detta finns förhållandevis många svenskt ämne inom boken.

Hon beskriver tendenserna:
Det fristående altaret tillsammans celebranten vänd mot församlingen äger resulterat inom ett mässhake liksom är åtminstone lika dekorerad framtill vilket på ryggen.

Trenden går mot den antika peanulans att vara berusad eller övermättad, vida form.

Mycket från mässhakens skönhet likt plagg kommer sig från tygets drapering, vilket inom sin tur beror på plaggets skärning. 1800-talets strävan för att återgå mot mässhakens ursprungliga form eller gestalt resulterade dock endast inom en återupplivande från den gotiska formen.

Idag är man mer uppmärksam på skönheten inom en vackert fallande material samt mindre på för att förse den tillsammans symboler, eftersom mässhaken samt stolan är symboler inom sig själva. Många från dem bästa liturgiska plaggen från idag saknar dem symboler liksom tidigare ansågs nödvändiga.

Om stolan skriver denna för att trenden är mot den smalare stola såsom plats bruklig inom början från 1100-talet.

Stora, generösa mässhakar är vad man möter på bilderna inom engelska samt amerikanska textilböcker vilket givits ut för tillfället på 90-talet.

Trenden går mot mindre galna aktiviteter och mer kunskapsorienterade övningar på konferenserna

samt studera man postorderkatalogerna för kyrklig textil så ser man identisk stora mässhakar. detta är ej den ursprungliga paenulans skärning, dock ett återgång mot en rikt skuret plagg, där detta är just en plagg samt ej enstaka stelt underlag för enstaka dekoration.

Tendensen för att söka sig åter mot dem liturgiska plaggens ursprungliga former möter man från slutet från 40-talet.

enstaka förgångsgestalt är sr Augustina Flüeler inom Schweitz likt plats den första för att återuppta den antika paenulans form.

Några nedslag äger jag sett här hemma - dem s.k herdemantlarna kring 1970, fader Gunnars stora mässhakar inom Gratia Dei 1962 samt den mässhake likt Licium inom år broderat mot biskop Martin träd inom Linköping - den är nästan 180 cm bred.

dock detta är undantag.

Även stolorna äger fått enstaka fräsch utformning.

När trenden går mot öppna kontorslandskap, mindre konferensrum och fler spontana videomöten med få deltagare är en mobil videokonferensutrustning lösningen

Man besitter ej bara gått igen mot den långa, smala medeltida formen, utan idag finns även enstaka bred stola - upp mot 15 cm bred - liksom är skuren liksom en V inom nacken. Efter andra Vatikankonciliet bär både präster samt biskopar inom romersk-katolska kyrkan stolan hängande rakt - vilket indikator på för att dem äger sektion från identisk herdeämbete.

i enlighet med övning är detta detta nya bruk såsom äger gett upphov mot den allt bredare stolan.

När den hänger rakt är kapabel den göras bredare än när den bärs korsad.

Norge
När man inom Norge 1980 avgjorde ifall enstaka fräsch prästdräkt - den svarta samarien tillsammans sin vita pipkrage ersattes från alba samt stola - hämtade man förebilderna för alban samt stolan från kontinenten, ej från detta såsom oss kallar skandinavisk tradition.

detta blev ett stola från den bredare sorten liksom vann insteg. detta är föreskrivet för att den bör hänga rakt, ej korsad.

Se, på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår, Sankta Lucia, Sankta Lucia

Alban påminner ifall den engelska "cassock alb" samt kallas inom Norge för "den økumenske alba".

Man fastställde också detaljerade föreskrifter ifall plaggens utseende. ämne, utförande, färger samt symboler bör dessutom godkännas från biskopen.

Den prästdräkt likt infördes 1980 medförde en många stort uppsving för kyrkotextilkonsten inom Norge.

ej främst för för att prästerna behöver egna stolor, utan för för att intresset väcktes för kyrkornas behov från nya mässhakar samt antependier.

Nya bruk inom Sverige
Stolan förmå existera en gott modell för att reflektera över när detta gäller nya former samt bruk. för att plaggens struktur äger varierat beneath århundradena är väl inget för att förundra sig över - även kyrkliga plagg påverkas från moden.

dock den nya breda formen från stola är ej bara ett fräsch struktur, utan tillsammans med den äger stolan börjat användas på en nytt sätt - detta förekommer för att den läggs utanpå mässhaken. Första gången jag blev varse bruket plats inom Slabbinck-katalogen för flera år sedan.

Åtminstone inte för den som vill att arrangemanget ska fylla ett visst syfte

detta kallades där overlay stole. Den vanliga smala likt bärs beneath mässhaken kallades inre stole. inom den senaste katalogen nämns bara för att enstaka mässhake är kapabel leveras tillsammans med inre stole. För övrigt är katalogen fylld från breda stolor tillsammans stora, ledande broderier.

På seminariet "Nordisk kirketekstil" 1998 inom Trondheim redogjorde Päikki Priha för textilierna mot en litet kapell inom Karelen.

detta är ett lätt ljus mässhake tillsammans stolor inom dem olika liturgiska färgerna för att använda utanpå mässhaken - både liksom enstaka kyrkoårsmarkering samt vilket enstaka dekoration. Detta presenterades såsom enstaka lågprisvariant.

Bruket kommer från den romerska kyrkan. För något år sedan fick jag fakta angående för att detta ej alls fanns något allmänt accepterat bruk, dock för tillfället sägs för att detta är helt accepterat.

detta finns några olika förklaringar på bruket. Först samt främst besitter detta samband tillsammans bruket från concelebration där varenda prästerna är iförda mässhakar. Ofta besitter då huvudcelebranten ett mer dekorerad mässhake tillsammans stolan buren beneath, medan dem övriga prästerna äger enkla mässhakar "som då ser väl enkla ut, detta är vackrare tillsammans med stolan utanpå".

detta vackra är den en förklaringen, den andra är för att ibland är kapabel detta artikel svårt för att titta skillnad på prästernas mässhakar samt diakonernas dalmatikor, vilket på lite avstånd liknar dem stora, vida mässhakarna. Därför stolan utanpå.

Det här sättet för att bära stolan utanpå mässhaken är redan inom bruk hos oss.

Jag äger ej själv haft tillfälle för att fråga ifall motiveringen. dock från dem glimtar jag hört är för att då kunna man äga enstaka lätt mässhake samt ändå visa kyrkoårsfärgen. samt den enkla mässhaken blir på så sätt vackrare. detta finns också tankegångar ifall för att detta vore god tillsammans med enkla mässhakar mot varenda dem övriga prästerna såsom deltar.

Spontant tycker jag för att detta här känns lite betänkligt.

kunna stolan samtidigt artikel enstaka dekoration vilket visar på kyrkoåret samt en ämbetstecken?

Nu, hör, det svingar i alla tysta rum, sus som av vingar

bör ämbetstecknet artikel detta maximalt iögonenfallande? bör detta artikel finans samt skönhetslära likt är skälet mot ett förändring? Jag tycker tiden är inne för ett reflektion - ett teologisk reflektion.

Det sägs för att en från skälen mot för att använda stolan utanpå mässhaken är för att märka kyrkoåret.

dock varför besitter markeringen från kyrkoåret tillsammans med en färgschema blivit så betydande för att den på något sätt blivit den överordnade principen för samtliga plagg samt textilier inom kyrkorummet?

Jag äger funderat över ifall färgen mer blivit en pedagogiskt hjälpmedel än något vilket besitter tillsammans med gudstjänstens gestaltning för att göra.

Jag äger läst beskrivningar över kyrkoårets färger där överhuvudtaget ingenting äger nämnts angående textilier alternativt plagg, utan bara angående färger. mot slut fråga man vad likt bör äga färg - enstaka lös platta någonstans alternativt vad?

Jag tror ej för att gudstjänsten är tillfället för sådan pedagogik.

Jag önskar för att detta är textilierna vilket äger färg samt ej kyrkoåret. detta behövs enstaka reflektion på bas från detta schematiska användandet från s.k. kyrkoårsfärg. för tillfället tar man "dagens färg" oberoende från gudstjänstens karaktär.

Med enstaka så statisk färgkanon äger oss kommit många långt försvunnen från för att man tillsammans textilier visar på skillnaden mellan fest samt fasta.

Tidigare fanns den övergripande principen för att man använde den vackraste samt praktfullaste mässhaken, oberoende från färg, på dem största helgdagarna samt dem gamla samt slitna på söndagar från lägre grad. i enlighet med Cross "Dictionary of the Christian Church" (1977) är detta numera tillåtet inom den romersk-katolska kyrkan för att använda dem bästa textilierna på dem största dagarna.

Vad jag såsom tillverkare från kyrkotextil önskar är religiös reflektion över hur framför allt prästens plagg kunna bäras samt hur oss använder oss från färgen inom gudstjänsten.

detta skulle behärska existera någonstans mitt emellan hur detta är inom Norge samt hur detta idag är hos oss. Där finns enstaka strikt reglering likt man ej bryr sig så många ifall - här finns inget bestämt, dock samtliga vet ändå noggrann hur detta bör vara.

Jag önskar peka på för att detta är angeläget för att kyrkan på något sätt äger enstaka hållning inom dem här frågorna.

detta kommer ej innebära för att detta blir enklare för mig vilket textilare, för detta allra enklaste är ju för att följa detta stereotypa samt schematiska.

Mest från allt önskar jag för att den textil, såsom tillsammans sin färg samt struktur är detta maximalt synliga inom gudstjänsten, åtminstone för oss såsom sitter nere inom kyrkbänken, bör bli mer synliggjord också inom dem teologiska samtalen.

Därför är jag många lycklig över detta här seminariet - samt den fortsättning liksom jag ser såsom nödvändig.