Skillnad mellan akut och grav accent
Ordaccent
- För andra betydelser från accent, titta Accent.
Ordaccent alternativt tonal [ord]accent (ibland omnämnt liksom accent; uttal: [ak'sɛnt][1]) existerar ett struktur från accent, detta önskar yttra betoning från enstaka sektion från en mening via tonhöjd, längd och/eller intensitet (ljudstyrka).[1] Ordaccent förekommer inom accentspråk, inklusive inom svenska.
Olika accenter
[redigera | redigera wikitext]Ordaccent bör skiljas ifrån satsaccent.
Det är tonen i ordet som ändras beroende på vilken accent ett ord hardetta förstnämnda syftar vid olika sorts betoning inom olika delar från en mening. detta senare handlar angående betoningen från en visst mening inom enstaka sats.[1] Ordaccenten bestämmer betoningsmönstret inom en mening, detta önskar yttra hur termen bör framhävas. Betoningsmönstret uttrycks typiskt genom röstens tonhöjd samt styrka.
Ordaccent skiljer sig ifrån ordton huvudsakligen genom för att ordaccent huvudsakligen utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom en mening, medan ordton inom högre grad är kapabel karakteriseras såsom ett helt tonhöjd, alternativt en tonförlopp inom enstaka enda stavelse.
Tonen kan vara stigande (akut) eller fallande grav)Ordaccenter liksom ordtoner kunna inom en språks tillväxt uppkomma beneath påverkan från konsonantljud såsom påverkar stämbandens läge, framför allt glottala samt glottaliserade ljud. Själva konsonantljuden förmå sedan äga försvunnit samt ersatts från accenten liksom fonetiskt element.
I svenskan – liksom existerar en accentspråk – skiljer man mellan akut samt grav accent (även benämnda accent 1 samt accent 2).
inom mening tillsammans med grav accent finns både huvudbetoning samt bibetoning.[1]
Accent inom svenskan
[redigera | redigera wikitext]Det svenska språket använder sig från kontrastiv ton inom struktur från ordaccent. precist hur denna låter kunna variera tillsammans med dialekten, samt vid vissa håll besitter skillnaden helt försvunnit.[2]
Akut accent (accent inom, mager, hoppet, Forden, Fahlman) kallar man den ordaccent var röstens tonhöjd stiger enstaka aning beneath uttalet från den ordstavelse vilket äger huvudtryck.[3] Eventuella övriga stavelser (som normalt följer därpå) uttalas tillsammans lägre tonhöjd relativt den huvudtrycksstavelsen nådde.
Tryckförhållandet blir sådant för att samtliga stavelser utöver huvudtrycksstavelsen får svagtryck.
The difference between an acute accent and a grave accent is in their sound in the spoken wordSamtliga enstaviga mening äger denna ordaccent,[4] liksom övriga mening tillsammans huvudbetoning vid slutstavelsen.[källa behövs] Denna ordaccent existerar identisk tillsammans med den enda inom dem flesta tungomål utan tonsystem, mot modell engelska.[källa behövs]
Grav accent (accent II, mage, hoppar, fordon, talman) kallar man den ordaccent var röstens tonhöjd sjunker beneath uttalet från den ordstavelse likt äger huvudtryck.[5] varenda dem mening såsom äger grav accent besitter minimalt numeriskt värde stavelser.[4] Någon från dem stavelser såsom ej äger huvudtrycket, samt vilket existerar placerad efter huvudtrycksstavelsen, kommer vanligen vid något sätt indikeras från satsmelodin.[6]
Accenterna besitter även kallats enstavighets- samt tvåstavighetsaccent[källa behövs] eftersom dem uttrycker enstaka skillnad mellan tvåstaviga (stège, stège-n) samt enstaviga mening (steg, stég-en).
enstaka helt förutsägbar förklaring ger dock ej dem namnen. Böjningssuffix, inom mening vilket hoppet, fisken, träden, utför alltså ej mening tvåstaviga inom accenthänseende. Däremot besitter tvåstaviga, presensböjda verb tillsammans -ar inom dem flesta varianter från svenska accent 2 (grav): hoppar, räknar, talar (liksom -ar inom pluralböjning: fiskar).
dock verb tillsammans presensform vid -er äger inom princip ständigt accent 1 (akut): läser, springer.
I svenskan – som är ett accentspråk – skiljer man mellan akut och grav accent (även benämnda accent 1 och accent 2)för att dem senare, närmast mot förmodan, äger enstavighetsaccent kunna ges enstaka språkhistorisk förklaring,[källa behövs] dock bidrar mot för att accentsystemet förmå verka oförutsägbart till andraspråkstalare.
Fler mot synes likvärdiga mening vilket uttalas olika: känsel (akut), pensel (grav), blåbär (akut), lingon (grav), saker (akut), vaser (grav).
I dem nordiska språken förekommer uttalskillnaden mellan accent inom samt II vid ungefär identisk sätt inom norskan, dock isländskan äger den ej. Danskan uttrycker enstaka liknande skillnad tillsammans sin "danska stöt": mening såsom gaden (från gade, 'gata', tvåstavigt) utan stöt, mening likt maden (från mad, 'mat', enstavigt) tillsammans med stöt.
Talare 1 är en kvinnlig talare med "utslätad stockholmsdialekt"Accenter inom dialekter
[redigera | redigera wikitext]Accenterna skiljer sig klart åt mellan olika dialekter, samt vid flera sätt: inom gotländska, sydsvenska samt dalmål, sålunda äger mening tillsammans grav accent bara enstaka tontopp. Melodin inom Västsverige påminner angående den inom huvudstaden, tillsammans med ett sjunkande ton vid den inledande betonade stavelsen samt sedan ett nedsänkt ton fram mot den sista betonade stavelsen, dock skiljer sig vid slutet från termen, var tonen existerar stigande kurera vägen ifrån den sista betonade stavelsen, istället till för att utföra enstaka andra sänkning.
inom norskan liksom talas runt Oslo börjas denna stigning direkt efter den inledande betonade stavelsen. inom bergslagsmålen existerar melodin omvänd mot västsvenskan: stigande vid inledande stavelsen, samt sjunkande vid andra.
I ord med grav accent finns både huvudbetoning och bibetoninginom sydsvenska dialekter indikeras dock vanligen den andra betonade stavelsen istället på grund av den sista: efter enstaka stigning vid den inledande sjunker melodin fram mot för att den andra börjas, samt sedan hålls tonen konstant.[6]
I nordiska dialekter förekommer förutom grav samt akut accent även enstaka alternativt flera cirkumflexa accenter, likt även kallas 'bruten' alternativt 'tvåtoppig' accent.
Exempel vid minimala par inom svenskan
[redigera | redigera wikitext]| Ord | Betydelse | |
|---|---|---|
| Akut accent (accent I) | Grav accent (accent II) | |
| regel | lag, förutsättning | låsanordning |
| tomten | bestämd struktur från tomt | bestämd form eller gestalt från tomte |
| buren | bestämd struktur från bur | perfekt particip enskild utrum från bära |
| anden | bestämd struktur från and | bestämd struktur från ande |
| radar | typ från spaningsutrustning | presens indikativ aktivum från rada |
| normen/norrmän | bestämd form eller gestalt från norm | obestämd struktur plural från norrman |
| ljuden/juden | bestämd struktur plural från ljud | bestämd form eller gestalt från jude |
| dragen | bestämd form eller gestalt plural från substantivet drag | perfekt particip enskild utrum från dra |
| slutet | bestämd struktur från slut | perfekt particip enskild neutrum från sluta |
| bona | bestämd form eller gestalt plural från substantivet bo | verb liksom betecknar enstaka städningshandling |
De minimala paren inom svenskan existerar ofta bestämda former från substantiv såsom sammanträffar tillsammans varandra alternativt tillsammans någon från en verbs perfekt particip-former.
då detta svenska verbsystemets personböjning försvann, försvann även en ganska stort antal minimala par. detta plats ändelsen på grund av andra individ plural, -en, såsom ägde skapat minimala par tillsammans bestämda former från substantiv.
Varje accent markerar den betonade vokalen i ord på flera språkDessutom förmå identisk kontrast uppstå mellan exempelvis verb plus pronomen samt substantiv, vilket tillsammans tillsammans med dem talspråkliga uttalsreduktionerna existerar ett förutsättning på grund av ordlekarna nedan.
- Här besitter detta gått ett hare. (grav) – Har'e? (akut)
- Karl är kapabel plocka upp eller ta kannan.
(grav) – Kan'an? (akut)
- Där går Göran.
(grav) – Gör'an? (akut)
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Ordet accent kommer ifrån latinetsaccentus, tillsammans med betydelsen 'ton', 'tonläge' alternativt 'betoning'. detta existerar bildat från ad ('till') samt cantus ('sång'). Cantus kommer ursprungligen ifrån verbet cano ('tona', 'sjunga').[1]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Engstrand, Olle (2012). Hur låter svenskan, ejengklien?.
Stockholm: Norstedt. Libris12767042. ISBN 978-91-1-304092-9
- Tomas Riad (19 oktober 2012). ”Börk, börk, börk. Ehula hule dem chokolad muus”. Språken (1).