Frihetliga kommunister socialism eller barbari
Socialism alternativt barbari
Marxists Internet Archive
Originalets titel: "Socialism or Barbarism"
Publicerat: inom femte månaden i året såsom en gemensamt programmatiskt uttalande från grupperna "Pouvoir Ouvrier" (Frankrike), "Unità Proletaria" (Italien), "Socialism Reaffirmed" (Storbritannien) samt "Pouvoir Ouvrier Belge" (Belgien).
Omtryckt inom Solidarity, pamflett nr 11, femte månaden i året Ffg vid svenska
Översättning: A.F.I.S.
Digitalisering:Jonas Holmgren
Innehåll:
Första delen från denna text innehåller ett vykort utvärdering från kapitalismen till 50 tid sedan.
The theoretical origin of Luxemburg's famous slogan ‘socialism or barbarism’ have already been discussed by many peopleDetta segment existerar därför främst från historiskt värde. Ty, såsom dem själva skriver gällande kapitalismen, "en sektion gamla bekymmer besitter lösts, flera nya äger skapats. Misslyckandet tillsammans för att upptäcka dessa förändringar existerar grunden mot ofruktbarheten hos många från detta såsom idag går beneath namnet 'marxistisk analys'."
Övriga delar handlar angående socialismens innebörd, strategin till för att anlända dit, etc.
Den revolutionära rörelsens inledande regel måste artikel för att dess ingripanden siktar mot för att förbättra arbetarnas förmåga att ta initiativ samt självständighet - ej för att ersätta dem.
1.
Klassamhället idag
&#;
Klassamhällets natur
1. Kapitalismen existerar kvar en klassamhälle trots dem stora förändringar den besitter genomgått beneath detta på denna plats århundradet. identisk klasskamp dominerar detta sociala existensen. Arbetarklassen besitter identisk alternativ: för att hitta sig inom den alltmer ökande utsugningen, alienationen samt slaveriet - alternativt för att avskaffa utsugarna, förstöra deras sociala struktur samt upprätta arbetarklassens kraft.
Bara då kunna detta bli möjligt för att reorganisera samhället samt ge människornas liv en nytt samt riktigt innehåll.
2. Produktionsförhållandena existerar ständigt, inom varenda samhällen, basen på grund av klasstrukturen. inom varenda världens länder existerar dessa förhållanden kapitalistiska vid bas från för att dem baseras vid löneslaveri. Löneslavarna, både såsom individer samt socialgrupp, äger ingen likt helst övervakning ovan produktionsmedlen, produkterna alternativt ens sina egna liv.
dem existerar koncentrerade mot företag från olika storlek, var dem existerar underkastade kapitalets allenarådande vilja, personifierad inom dem byråkratiska förvaltningsapparaterna.
3. Samhället existerar huvudsakligen indelat inom numeriskt värde klasser. Den en kontrollerar produktionsmedlen (antingen formellt alternativt inom realiteten, antingen individuellt alternativt kollektivt).
Den förvaltar både produktion samt samhälle inom sitt eget nyfikenhet. Den bestämmer ovan den totala sociala produktens fördelning, samt förstärker genom denna övervakning sitt grepp ovan statsapparaten.
Den andra klassen består från löntagare vars enda arbetsuppgift inom existensen existerar för att sälja sin arbetskraft[1], samt liksom, vid bas från sin ställning eller tillstånd likt person som arbetar, utför beställning påtvingade uppifrån.
4.
inom ökande grad äger varenda sektion från produktivt liv blivit "proletariserat". Kapitalismen äger invaderat varenda zon från ekonomin. mot samt tillsammans med vid kontoren äger den ledande sociala formen baserats vid fabriksmässig organisation. Inom industrin besitter detta icke-produktiva antalet anställda ökat; dessa inom sin tur äger blivit proletariserade.
Kontorsanställda samt andra tillsammans "manschettyrken" inom industri samt affär existerar därför lika många proletärer liksom fabriksarbetare. dem existerar även löneslavar.
dem existerar även underordnade arbetets hänsynslösa uppdelning samt utför bara beställning, exakt utmätta samt kontrollerade uppifrån. vid bas från detta ökande antalet arbete från detta på denna plats slaget, existerar dem även fråntagna varenda utsikt mot förbättring från sina villkor, trots dem illusioner ett sektion från dem är kapabel äga kvar angående den ställning eller tillstånd dem ett gång åtnjöt tillhör dem samtliga proletariatet.
Detta framträda många klart från dem organisations- samt kampformer dem äger tvingats ta mot på grund av för att försvara sina maximalt elementära intressen.
&#;
Arbetarklassen
5. Kapitalismens tillväxt äger ej förändrat arbetarklassens ställning eller tillstånd inom detta moderna samhället.
På produktionens sektor besitter den extraordinära utvecklingen från tekniskt kunnande samt maskinernas ökande produktivitet resulterat inom för att kapitalet än mer förtrycker arbetaren.
Den vansinnet naturen hos sysselsättning beneath kapitalismen visar sig alltmer.
Kampen inom produktionen dominerar all arbetets organisation. Den påverkar mot samt tillsammans den tekniska utvecklingen. vid bas från arbetarklassens motstånd mot arbetets byråkratiska organisation, måste kapitalisterna genom fabrikerna påtvinga arbetarklassen ett ständigt ökande övervakning ovan dess aktiviteter, både individuellt samt kollektivt.
Detta tar formen från ett ökande arbetsuppdelning, från tids- samt rörelsestudier samt ett ständig ökning från takten.
6. Arbetsuppdelningen inom den moderna industrin besitter nått ett vansinne nivå. syftet eller målet existerar för att omvandla den individuella arbetarens jobb mot något liksom existerar enklare för att mäta samt därför granska.
syftet eller målet ar även för att påtvinga arbetarna dem produktionsmetoder dem ständigt fullfölja uppror mot. Den levande arbetskraftens tempo existerar ständigt underordnad den maskinella.
Situationen existerar bara ytligt sett annorlunda inom den automatiserade delen från industrin. denna plats skapar den konstanta nervspänningen, ensamheten samt monotonin inom dem övervakande funktionerna identisk förstörelse från arbetaren likt mänsklig varelse.
identisk sak sker vid kontoren samt inom andra delar från ekonomin.
Kapitalistisk produktion kännetecknas från arbetarens totala alienation. Arbetaren äger tilldelats rollen såsom exekutör från data, uppdelade inom detta oändliga. denne äger fråntagits kontrollen ovan sina egna aktiviteter. Dessa äger blivit stelt uppdragna, definierade samt organiserade vid kontoren.
han äger blivit reducerad mot en instrument på grund av dem likt kontrollerar produktionen (för profit), en bihang mot maskinen.
7. Trots ett långsam ökning från konsumtionsnivån, äger arbetarens ställning eller tillstånd såsom person som arbetar ej förändrats. Arbetarklassen existerar ännu exploaterad. Den existerar ännu bestulen vid ungefär hälften från sitt sysselsättning såsom går mot dem exploaterande klassernas parasitära konsumtion, mot exploatörernas stat, samt mot investeringar ovan vilka arbetarna ej äger någon såsom helst övervakning.
Naturen samt föremålen till dessa investeringar bestäms från klassamhällets natur, från den härskande klassens intressen. enstaka sektion från investeringarna går mot för att förstärka samt reproducera denna typ från social struktur.
8. Arbetarens öde inom detta politiska samt sociala existensen besitter heller ej ändrats.
Arbetarna existerar kvar enstaka underordnad klass. läka detta moderna samhällets inriktning (dess finans, dess stat, dess hem, dess träning, dess konsumtionsvanor, dem nyheter dem bör erhålla, mot samt tillsammans problem att diskutera angående konflikt samt fred) blir bestämt ännu från enstaka självutnämnd minoritet. Den stora massan från befolkningen äger inget likt helst påverkan ovan denna minoritet, vare sig samhället existerar "demokratiskt" alternativt totalitärt.
&#;
Den nuvarande kapitalismen
9.
dem förändringar kapitalismen besitter genomgått beneath detta senaste århundradet visar sig inom inledande grabb genom enstaka ökad koncentration från tillgångar samt förvaltande funktioner.
I länder tillsammans privatkapitalism äger denna tillväxt tagit välkända former (monopol, storföretag, truster, holdingbolag, skapandet från dotterföretag, karteller, överenskommelser samt således vidare).
dock detta visar sig även, mindre påtagligt, inom den nya roll liksom spelas från staten.
Staten äger inom dagens samhälle blivit enstaka betydande finansiell faktor. Den moderna staten absorberar ungefär 25 % från den totala samhälleliga produkten, handhar (direkt alternativt indirekt) ungefär 50 %, äger enstaka central sektion från kapitalet (ofta koncentrerat inom nyckelsektorer, såsom gruvindustri samt järnvägar) samt slutligen fungerar den likt enstaka huvud på grund av reglering från ekonomin såsom totalitet, inom kapitalistklassens intressen.[2]
Koncentrationen från tillgångar samt den kapitalistiska statens ökade påverkan äger medfört vissa förändringar från själva kapitalismen.
ett sektion gamla bekymmer äger lösts, flera nya äger skapats. Misslyckandet tillsammans med för att upptäcka dessa förändringar existerar grunden mot ofruktbarheten hos många från detta såsom idag går beneath namnet "marxistisk analys".
De härskande klasserna äger lyckats för att granska den ekonomiska aktiviteten samt förebygga alternativt mildra större kriser samt depressioner.
Detta existerar en påverkan både från ekonomins ändrade struktur samt statens medvetna intervention till för att göra stabil den ekonomiska aktiviteten samt garantera dess expansion. Arbetslösheten äger minskat enormt. Löneökningar kommer oftare samt, speciellt, mer regelbundet än tidigare. Detta existerar resultatet både från arbetarklassens kamp samt från enstaka färsk politik ifrån arbetsköparnas blad, vilket syftar mot för att köpa disciplin inom produktionen tillsammans med högre löner.
Löneökningarna följer för tillfället ungefär produktionsökningen. Detta betyder för att proportionerna från den samhälleliga produktionen liksom kommer arbetarklassen respektive arbetsköparna mot dels existerar ungefär konstant.
En ökning från masskonsumtionen äger blivit oumbärlig på grund av för att detta moderna kapitalistiska samhället skall fungera utan gnissel.
Den besitter faktiskt blivit enstaka elementär sektion från detta. Den gamla bilden från kapitalismen, karakteriserad från ekonomiska depressioner, stigande arbetslöshet, samt stagnerad, ifall ej sänkt levnadsstandard, måste förändras. Verkligheten beneath den nuvarande kapitalismen existerar för att både produktion samt konsumtion ökar, avbrutet från mindre kriser.
Denna ökning fås mot priset från ett ännu snabbare ökning från exploateringen samt alieneringen från producenterna.
&#;
Den härskande klassens förändrade struktur
Kapitalets koncentration genom dessa olika mekanismer besitter resulterat inom vissa förändringar från den sociala strukturen. Dessa hänger samman tillsammans den sociala sammansättningen från den härskande klassen, samt dem medel varmed individer kunna vinna access inom denna klass.
Allteftersom "rationaliseringen" samt organiserandet uppifrån från varenda mänskliga handlingar blir ett alltmer ledande faktor, sprider sig byråkratiseringen mot varenda delar från detta sociala existensen.
Genom denna process äger detta blivit relativt små vikt för att äga ett privat förmögenhet på grund av för att nå höga positioner inom stat samt näringsliv.
Den traditionell härskande klassen (baserad vid massiv industri, manufaktur, rederier, banker etc.) besitter blivit tvungen för att, inom ökande grad, dela kraft samt förvaltningsfunktionerna (både inom ekonomin samt samhället likt helhet) tillsammans med ett något som ökar i storlek eller antal byråkratisk klass.
Denna klass äger blivit ett integrerad sektion från detta moderna kapitalistsamhället, oumbärligt till för att detta skall behärska fungera effektivt, samt speglar djupa samt oundvikliga förändringar inom den ekonomiska strukturen.
Byråkratin besitter enstaka sektion från sina rötter inom produktionen. Kapitalets koncentration samt produktionens "rationalisering", besitter skapat en behov från ett byråkratisk apparat inom fabrikerna.
Denna apparats funktion existerar för att styra arbetsprocessen samt arbetskraften, samt för att koordinera företagets relationer tillsammans resten från ekonomin.
Byråkratin äger även sina rötter inom detta ökande antalet individer liksom existerar engagerade inom kvantiteten från statliga aktiviteter (nationaliserade industrier, näringspolitiska kroppsdel o.s.v.).
Detta existerar resultatet från dem stora förändringar likt statens ekonomiska roll undergått.
Byråkratin äger slutligen sina rötter inom arbetarklassens egna politiska samt fackliga organisationer. på grund av för att sätta tvångströja vid arbetarna, samt integrera dem mer samt mer inom den befintlig sociala ordningen, behövs ett speciell apparat.
Denna apparat deltar inom ökande grad inom den dagliga förvaltningen från detta kapitalistiska samhället, från vilket detta besitter blivit enstaka integrerad del.
Byråkratin existerar ej enstaka homogen social lag. Den besitter utvecklats inom olika upphöjd grad inom olika länder. Dess ekonomiska bas existerar detta slutliga steget inom kapitalets koncentration, nämligen monopolkapitalets trend för att helt förena sig tillsammans med staten.
inom länder tillsammans klassisk kapitalism existerar den förvaltande byråkratin ej baserad vid någon fundamental fräsch produktionsordning alternativt nya mönster inom cirkulationen från produkter samt tjänster. Den existerar baserad vid förändringar inom kapitalismens ekonomiska bas.
Byråkratins framväxt besitter grundligt förändrat den härskande klassens inre struktur.
Nya element måste inkorporeras samt privilegierna spridas mot allt fler. Nya hierarkiska förhållanden äger fötts.
Processen äger varit många ojämn. Den gamla härskande klassens motstånd mot för att upptaga dessa nya element varierar avsevärt ifrån ställe mot lokal. Den äger varierat beroende vid dem olika ekonomiska bekymmer kapitalismen besitter konfronterats tillsammans med, beroende vid arbetarklassens krav vid mer radikala lösningar samt beroende vid den historiska förståelse härskarna besitter uppnått.
&#;
De bestående motsättningarna hos kapitalismen
Dessa modifikationer från kapitalismen äger ej gjort något till för att minska motsättningarna inom systemet vid produktionens samt arbetets områden.
Dessa motsättningar beror vid arbetarens alienation.
Kapitalismen försöker tillsammans med samtliga medel för att förvandla arbetaren mot ett likt enbart utför information bestämda från andra, ett kugge inom den fabriksrelaterade maskinen. dock angående den lyckas tillsammans detta, kommer kapitalismen ej för att fungera.
Kapitalismen försöker ständigt för att utesluta arbetarna ifrån förvaltandet från deras egna aktiviteter - dock måste samtidigt ständigt söka deras samarbete.
Denna motsättning dominerar samtliga kapitalistiska företag. Den existerar ramen inom vilken klasskampen ständigt pånyttföds, vilken lönenivån än är.
varenda försök från kapitalismen för att åtgärda dessa motsättningar (genom rationaliseringar, Taylorsystem, arbetsstudier, utnyttjandet från fabriksrelaterade psykologer samt sociologer, anförande ifall mänskliga relationer o.s.v.) besitter ömkligen misslyckats.
dem besitter ej gjort något på grund av för att minska intensiteten inom klasskampen liksom, överallt inom världen, gäller arbetsförhållanden, arbetstempo samt den konstanta kontrollen från varenda mänskliga aktiviteter inom produktionsprocessen.
inom ett speciell form eller gestalt finner man identisk motsättningar inom varenda form eller gestalt från kollektivt liv.
Politiken existerar utformad sålunda för att huvuddelen från befolkningen existerar utestängd ifrån allt effektivt handhavande från sina egna angelägenheter.
SResultatet existerar ointresserade samt likgiltiga människor. Detta inom sin tur utför detta svårt på grund av dem kapitalistiska politiska institutionerna för att fungera därför för att dem tillfredsställer önskemålen ifrån detta kapitalistiska samhället egen. en minimum från genuin deltagande existerar nödvändigt på grund av för att ej dessa institutioner skall avslöjas inom all sin ruttenhet.
Utvecklingen samt byråkratiseringen från kapitalismen äger ej minskat dess irrationalitet samt fundamentala kaos.
Både inom fabriken samt samhället såsom totalitet existerar den byråkratiska kapitalismen ett blandning från despoti samt förvirring vilket åstadkommer en fruktansvärt slöseri tillsammans människor samt material.
De härskande klasserna utgör enstaka minoritet inom samhället. dem existerar utestängda både ifrån majoriteten från mänskligheten samt ifrån själva den sociala verkligheten.
vid bas från detta existerar dem oförmögna för att ens förvalta sitt eget struktur inom sina egna intressen. dem existerar ett mindre förmögna för att åtgärda dem livsviktiga bekymmer mänskligheten idag möter. vid bas från detta, samt trots avskaffandet från kriser från den klassiska typen, förmå kapitalismen ej samt kommer inte någonsin för att behärska, undvika kriser från ett ytterligare sort: tillfällen då irrationaliteten inom bota systemet exploderar vid en alternativt annat sätt, medförande periodiska sammanbrott från samhällets "normala" funktion.
dem kapitalistiska institutionernas kriser går djupare än någonsin.
solens tid efter dygn demonstrerar kapitalismen sin oförmåga för att åtgärda problemet tillsammans med relationerna mellan människorna inom produktionsprocessen. Den demonstrerar även sin oförmåga för att åtgärda dem stora sociala problemen inom detta e århundradet. Dess politiska institutioner existerar föraktade från människor inom allmänhet, vilket mer samt mer förlorar intresset på grund av "traditionell" politik.
detta existerar ett allmän upplösning från varenda dess värden: moraliska, politiska, sociala samt kulturella. Den traditionell familjeuppfattningens begynnande upplösning samt den alltmer byråkratiska, artificiella samt vansinnet "utbildningen" inom detta moderna samhället besitter, inom varenda länder, provocerat fram ett väldig ungdomsrevolt.
Ungdomen från idag försöker leva sitt liv både utanför samt mot detta etablerade samhället. Detta innebär väldiga revolutionära möjligheter.
detta enda liksom dem härskande klasserna förmå tillhandahålla världen idag existerar den morot liksom kallas "ökad levnadsstandard". Allt dem menar tillsammans med detta existerar enstaka ökad varukonsumtion. dock denna ökning utjämnas ständigt från dem ökande "behov" likt kapitalistsamhället skapar.
Jakten efter ställning eller tillstånd samt stor mängd tillgångar eller förmögenhet existerar många mer stark inom en avancerat industrialiserat samhälle än inom en primitivt afrikanskt.
Den långsamma dock regelbundna ökningen från levnadsstandarden såsom existerar en "måste" till detta kapitalistiska samhället motverkas från den ökande alienationen inom arbetet.
Den reducerar ej millioner människors gryende missnöje tillsammans med sina livsvillkor, ej heller reducerar den dem underliggande sociala spänningarna. oss behöver bara titta hur stark samt konsekvent klasskampen existerar inom dem länder var arbetarklassens löner ligger högst på grund av för att ett fåtal detta påstående bekräftat.
&#;
Sovjet, Östeuropa etc.
Situationen existerar inom grunden likadan öster angående järnridån.
inom dessa länder besitter byråkratin helt övertagit förvaltandet från ekonomin, samt genom staten privatkapitalisternas roll. Denna administrativt system förvaltar produktionen samt dess beslut existerar, genom dess totala övervakning från statsmaskinen samt distributionen från den sociala produkten, helt suveräna.
Denna administrativt system växte antingen fram ur den proletära revolutionens degeneration (som inom sovjet) alternativt genom inkorporeringen från vissa länder inom Sovjets intressesfär (som inom Östeuropa).
I vissa "underutvecklade" länder äger byråkratin fyllt detta politiska vakuum såsom skapats från den totala upplösningen från dem etablerade sociala relationerna.
inom länder liksom Kina uppnådde den sin ledande position genom detta "ledarskap" den gav dem revolterande massorna. Byråkratins maktövertagande inom dessa länder underlättas från frånvaron från, alternativt svagheten inom, en klassmedvetet proletariat liksom är kapabel tillämpa sina egna lösningar vid detta moderna samhällets kriser.
inom dessa länder besitter byråkratin ofta revolutionerat äganderättsförhållandena, antingen genom expropriation alternativt genom förhandlingar tillsammans dem sedvänja härskande klasserna.
Ingenstans besitter den däremot ändrat produktionsförhållandena, motsättningen mellan härskare samt behärskade inom produktionsprocessen.
Dessa samhällen förblir klassamhällen. Klasskampen fortsätter även inom dem. Denna kamps syfte existerar ej bara för att omfördela överskottet. detta existerar även för att att fatta beslut eller bestämma något vilken klass likt skall styra produktion samt samhälle, arbetarklassen alternativt byråkratin.
detta ekonomiska livets centralisering samt enstaka hänsynslös diktatur, äger tillåtit byråkratin inom dessa länder för att genomföra ett extremt snabb kapitalackumulation, baserad vid ett stark exploatering från arbetarna.
Byråkratin besitter på det sättet fått möjligheter för att industrialisera dem länder den kontrollerar eller är skicklig i många snabbare än privatkapitalismen någonsin kunnat.
Men industrialisering existerar ej socialism. Varken "nationalisering" alternativt "planering" avskaffar klasser alternativt kampen dem emellan. Vare sig den existerar inom privata sker alternativt existerar "nationaliserad" kommer produktionsmedlen inte någonsin för att existera kollektiv egendom således länge vilket arbetarna ej de facto förfogar ovan dem, tillsammans andra mening, sålunda länge vilket arbetarna ej direkt samt totalt förvaltar produktionen samt bestämmer dess uppgift samt medel.
inom dessa länder förvaltar byråkratin produktionen tillsammans helt kraft.
Denna auktoritet äger den både inom dem individuella företagen (där organisationen, arbetsmetoderna samt lönesättningen vid intet sätt skiljer sig ifrån en vanligt kapitalistiskt företag) samt inom produktionen liksom totalitet. Majoriteten från befolkningen besitter ingen vilket helst övervakning ovan "planeringen". Den existerar medlet varigenom byråkratin styr produktionen inom sitt eget intresse.
"Kommunist"-partiets politiska diktatur samt dess absoluta övervakning ovan varenda sektion från existensen existerar dem oundgängliga medel varigenom byråkratin försäkrar sig ifall sina privilegiers fortbestånd.
&#;
2.
detta socialistiska programmet
All historisk upplevelse visar för att inga reformer kunna ändra arbetarens öde inom en kapitalistiskt samhälle alternativt åtgärda dem kriser såsom möter detta. Programmet till gårdagens reformister besitter förverkligats inom enstaka rad länder. Utvecklingen äger demonstrerat deras värdelöshet.
Den historiska erfarenheten visar även för att ingen lag alternativt organisation kunna att nå ett mål eller resultat socialismen "på arbetarklassens vägnar" alternativt inom dess ställe.
Socialismen förmå endast byggas genom en radikalt förstörande från den nuvarande sociala ordningen.
eftersom dagens samhälle mer samt mer domineras från byråkratin betyder detta för att socialismen bara kunna byggas genom förstörandet från samtliga byråkratier (inklusive dem likt ger sig ut till för att existera proletariatets ledare). Detta betyder för att socialismen endast är kapabel uppnås genom dem arbetande massornas självständiga samt självmedvetna aktioner.
"ARBETARKLASSENS FRIGÖRELSE MÅSTE artikel DESS EGET VERK".
Socialismen betyder ej bara avskaffandet från kapitalismen. Den betyder även avskaffandet från varenda ledande samt privilegierade grupper inom samhället. Den kräver därför avskaffandet från varenda grupper såsom säger sig förvalta produktionen samt staten "på proletariatets vägnar".
Den socialistiska revolutionen måste proklamera samt förverkliga expropriationen från kapitalisterna samt motarbeta byråkratin inom fabriken, inom staten samt inom samhället vilket totalitet.
Den måste lägga förvaltandet från produktionen inom händerna vid dem arbetande (arbetare, kontorspersonal samt tekniker) vilket fyller år någon funktion inom sitt företag.
Organisationen till förvaltningen blir allmänna arbetarförsamlingar, verkstadsförsamlingar, avdelningsförsamlingar, fabriksförsamlingar samt fabriksråd. dem valda delegaterna skall då likt helst behärska återkallas.
Produktionen planeras efter mänskliga behov.
Alternativa planer dras upp. Elektronisk utrustning används inom ännu högre grad än idag till för att jobba fram dem likartade behoven inom olika delar från ekonomin. Detta existerar den rent tekniska sidan från planeringen. dem olika planernas innebörd (i relation mot sådana elementär mänskliga ämnen likt arbetstid, konsumtionsnivå etc.) presenteras sedan på grund av folket.[3] en meningsfullt genuin omröstning blir då möjligt.
Detta existerar den politiska sidan från planeringen.
Alla inkomster såsom härrör ifrån arbetarnas exploatering kommer för att avskaffas. detta kommer för att bli lika löner samt pensioner på grund av varenda, tills detta blir möjligt för att helt avskaffa pengarna.
Staten existerar grunden på grund av varenda struktur till exploatering samt förtryck.
Den socialistiska revolutionen måste därför avskaffa staten likt en tvångsinstrument, avskilt från samt beroende från huvuddelen från befolkningen.
Administrationen från produktionen samt formerna på grund av den sociala organisationen kommer för att artikel helt annorlunda än dem nuvarande. dem nya institutionerna kommer för att förvaltas från dem liksom arbetar inom dem.
Armén samt polismakten avskaffas. detta beväpnade människor försvarar självt revolutionen mot kontrarevolutionära angrepp. detta stora hotet mot detta nya samhället kommer ej bara ifrån dem gamla härskande klasserna.
They later republished it in as Solidarity pamphlet #11 with a new introduction, which is the one included heredetta kommer även ifrån byråkratiska tendenser inom arbetarklassen egen, speciellt ifrån dem såsom förespråkar överlämnandet från den ekonomiska alternativt politiska makten mot "specialiserade" minoriteter. Regeringsfunktionerna kommer för att ligga ner inom händerna vid församlingar bestående från valda samt ständigt återkallbara representanter till fabriksråden samt andra delar från den arbetande befolkningen.
Den socialistiska revolutionen kommer för att ge en nytt innehåll åt detta mänskliga existensen.
Avskaffandet från byråkratins kaos samt slöseri, kombinerat tillsammans arbetarnas förändrade attityd mot produktionsmaskineriet, ovan vilket dem äger äkta övervakning, kommer för att tillåta samhället för att förbättra produktion samt konsumtion inom oanad grad. dock denna tillväxt får ej existera huvudmålet på grund av den socialistiska revolutionen.
Redan ifrån start måste revolutionen försöka förändra människan.
Den måste lägga ner stora ansträngningar vid för att förändra arbetets natur (från en beroende från maskinen, vilket existerar fallet idag, mot en status var skapande behov tillåts för att växt ut helt samt fullt). Den måste producera enstaka allmän kurs från en helt nytt stöt. Den måste avskaffa klyftorna mellan sysselsättning samt kurs, mellan lärcentrum samt verklighet.
Den måste avskaffa skillnaden mellan tätort samt landsbygd samt producera integrerade mänskliga samhällen.
Dessa syfte får ej förvisas mot ett obestämd "kommunistisk" kommande. ifall dem fullfölja detta kommer människor för att uppleva för att ingenting besitter förändrats vid dem områden liksom berör dem maximalt. Massornas handling kommer för att försvinna.
till "effektivitetens" skull kommer "specialiserade" för att gripa in samt själva fatta besluten. mot enstaka start möjligen dem fullfölja detta tillsammans dem bästa revolutionära avsikter, dock revolutionen kommer snart för att degenerera.
Den socialistiska revolutionen är kapabel bara bli segerrik (som enstaka socialistisk revolution) angående den ifrån start är kapabel visa mänskligheten enstaka fräsch väg vidare samt en nytt livsmönster vid samtliga områden från mänsklig aktivitet.
&#;
3.
Degenerationen från arbetarklassens organisationer
inom länder tillsammans med modern kapitalism visar klasskampen motsägande sidor. inom produktionen visar klasskampen enstaka inte någonsin tidigare skådad intensitet. Kampen gäller både rent ekonomiska intressen, samt, inom ökande grad, ämnen liksom arbetsförhållanden samt existensen vid arbetsplatsen.
dem "vilda" strejkerna ger oss ständigt nya modell vid denna tendens.
Men utanför fabrikerna manifesterar sig ej klasskampen vilket den brukade utföra. alternativt den manifesterar sig vid en förvrängt sätt, något som har förändrats i form eller utseende från dem byråkratiska arbetarorganisationerna. Då samt då mobiliserar dessa vissa delar från arbetarklassen samt proklamerar "disciplinerade" byråkratiskt styrda strejker.
alternativt även finner kampen sitt formulering inom stöd åt dem således kallade arbetarpartierna genom för att stoppa ett papperslapp inom ett behållare tillsammans med vissa års mellanrum. vid detta politiska området utmärks den nuvarande situationen från den nästan totala frånvaron från proletärt deltagande. Detta fenomen (som omväxlande besitter kallats apati alternativt depolitisering) går många djupare än någon tidigare förändring inom arbetarklassens politiska arbetsnivå.
inom dagens samhälle verkar proletariatet ej för att äga något eget uppgift.
detta mobiliserar sig ej, utom inom valtider, till för att stödja dem partier såsom påstår sig företräda detta. dem aktiva medlemmarna inom dessa partier existerar sällan arbetare.
Utifrån sett verkar proletariatet helt dominerat från fackföreningarnas samt dem politiska partiernas maskineri. dock denna dominans visar sig allt mer ihålig. Den gömmer enstaka nästan total frånvaro från arbetarklassens deltagande.
Stödet existerar enbart passivt.
Orsakerna mot denna situation existerar numeriskt värde intimt förknippade processer: den moderna kapitalismens tillväxt samt arbetarorganisationernas ökande byråkratisering.
Degenerationen från arbetarorganisationerna beror ej vid "dåliga ledares förräderi". Problemet går många djupare. Den beror huvudsakligen vid detta kapitalistiska samhällets påtryckningar samt påverkan vid den proletära rörelsen.
Ursprungligen skapade på grund av för att störta detta borgerliga samhället, äger arbetarklassens politiska samt fackliga organisationer övertagit mer samt mer från målen, medlen, filosofin samt organisationsmönstret hos just detta samhälle dem strävade för att störta.
detta besitter mellan dem utvecklats ett ökad uppdelning mellan chef samt ledda, mellan ordergivare samt ordertagare. Detta äger kulminerat inom uppkomsten från ett arbetarklassbyråkrati vilket varken är kapabel avlägsnas alternativt kontrolleras. Denna administrativt system arbetar bara på grund av sina egna intressen.
dem traditionell arbetarorganisationerna håller sig nära liv genom för att påstå sig "leda" arbetarklassen.
inom verkligheten betraktar dem arbetarklassen vilket enstaka massa liksom bör manövreras inom enlighet tillsammans med förutbestämda idéer hos dem olika partiapparaterna. dem anser samtliga för att målet till arbetarklassens frigörelse endast existerar för att ge arbetarklassen ett större sektion från detta allmänna välståndet.
Reformisterna påstår för att detta kunna uppnås enstaka förbättrad organisation från den sedvänja kapitalismen.
Stalinisterna samt Trotskisterna påstår för att vad vilket behövs existerar ett formell förändring från äganderätten samt enstaka förberedelse uppifrån.
Deras gemensamma filosofi existerar enstaka ökning inom produktion samt konsumtion garanterad från ett härskande elit från förvaltare vid toppen från ett färsk hierarki, baserad vid "duglighet", "erfarenhet", "hängivenhet på grund av saken" etc.
Dessa syften existerar inom grunden desamma liksom hos den nuvarande kapitalismen.
Degenerationen beror ej vid organisationers inneboende ondska (som enstaka sektion "anarkister" påstår). ej heller beror den vid för att reformister samt stalinister äger "en felaktig ideologi" alternativt utgör "ett uselt ledarskap" (som vissa trotskister samt leninister ännu påstår).
Ännu mindre beror den vid uselt påverkan ifrån vissa speciella individer (Gaitskell, Stalin o.s.v.). vad den verkligen visar existerar, för att även då den kämpar till för att kullkasta detta kapitalistiska systemet förblir arbetarklassen enstaka fånge inom detta struktur, samt detta vid en många mer subtilt sätt än man vanligen menar.
Den fortsätter för att existera fånge vid bas från för att den fortsätter för att uppfatta sin frigörelse liksom enstaka övning vilken kunna anförtros ledarna på grund av vissa organisationer, mot vilka dem förtroendefullt är kapabel delegera sin historiska roll.
Arbetarklassens byråkratiska organisationer, fackföreningar samt partier, äger till länge sedan misslyckats tillsammans med för att uttrycka arbetarklassens historiska intressen.
Den reformistiska byråkratin siktar mot för att säkra sig ett ställe inom detta kapitalistiska systemet sådant detta existerar. Den "kommunistiska" byråkratin siktar mot för att inom sina olika länder införa regimer efter rysk (eller kinesisk alternativt kubansk alternativt jugoslavisk alternativt ) modell, på grund av för att vid sålunda sätt själva bli den ledande sociala gruppen.
beneath tiden försöker den för att nyttja arbetarklassen inom väst liksom brickor inom Sovjets utrikespolitik.
Trots deras periodiska konflikter tillsammans med den härskande klassen besitter både reformistiska samt "kommunistiska" partier samt fackföreningar såsom sitt primära syfte för att integrera proletariatet inom klassamhället. dem existerar medlen tillsammans med vilka kapitalistiska idéer , dess mentalitet samt attityder smyger in inom arbetarklassen.
dem försöker för att granska samt kanalisera varenda manifestationer från arbetarklassens revolt mot den nuvarande sociala ordningen. dem försöker för att begränsa dem mer extrema yttringarna från systemet till för att behärska upprätthålla exploateringen inom "tolerabla" gränser. dem inger arbetarna föreställningen för att dem existerar rättvist representerade samt för att dem "deltar" inom förvaltandet från samhället.
mot slutligen, samt framför allt, diskuterar dem regelbundet angående löneförbättringar inom utbyte mot en ökat förtryck från arbetarna inom själva produktionsprocessen.
"Arbetarklassens" politiska samt fackliga organisationer existerar ställda inför en olösligt dilemma. Å en sidan existerar dem institutioner såsom tillhör samt söker skydda detta nuvarande samhället.
Socialism or Barbarism is a book about globalism, UÅ andra sidan försöker dem för att inom sig samla samt behålla ett klass vilket, från sina livs- samt arbetsvillkor, drivs för att förstöra just detta samhälle.
Revolutionärers individuella deltagande inom dessa organisationer bör avgöras från dem rådande förhållandena (arbetarklassens andel inom medlemskap samt aktiviteter, organisationens natur etc.).
dock detta existerar helt fel från revolutionär för att övertaga viktiga poster inom dessa partier alternativt fackföreningar, alternativt på grund av revolutionära organisationer för att sätta likt uppgift för att "reformera" alternativt "erövra" dem. Arbetarklassens illusioner ifall för att "demokratisera" dem alternativt förändra dem får ej uppmuntras, dem måste tvärtom avslöjas samt bekämpas.
Den organisation vilket arbetarklassen behöver måste basera sig vid enstaka helt annorlunda tankesystem samt struktur, samt nyttja helt annorlunda kampmetoder.
Apati samt depolitisering existerar en konsekvens från den byråkratiska degenerationen.
Arbetarklassens organisationer äger blivit oskiljbara ifrån dem borgerliga politiska institutionerna. dem klagar ovan bristen vid arbetarklassens deltagande, dock varenda gång arbetarna försöker delta en masse, skriker dem angående för att kampen existerar "vild" alternativt för att den "strider mot fackföreningen (partiets) intressen." dem byråkratiska organisationerna förhindrar arbetarklassens aktiva intervention.
dem prostituerar den socialistiska idén, inom vilken dem endast ser ett utvändig modifiering från samhället, vilket ej behöver massornas aktiva deltagande.
Apati samt depolitisering existerar även en påverkan från dem förändringar liksom detta kapitalistiska samhället genomgått. finansiell expansion, full aktivitet, den gradvisa löneökningen, betyder för att illusionen från framsteg beneath enstaka utdragen period (som ännu ej existerar slut) påverkat arbetarna.
ett högre levnadsstandard visar sig möjlig samt blir en huvudmål. Denna attityd existerar medvetet samt många skickligt skapad från kapitalismen på grund av dess egna ändamål.
&#;
4. Vägen framåt
Arbetarklassen erhåller enstaka intensiv kunskap från detta kapitalistiska samhället. Möjligheterna på grund av person som arbetar för att nå djupast tänkbara förståelse inom sina verkliga villkor samt för att förstå dem verkliga bekymmer dem måste möta på grund av för att behärska frigöra sig själva ökar ständigt.
Den konstanta ökningen från konsumtionen skapar sina egna bekymmer.
produkter inom ökande mängd köps mot priset från ökande uttröttning inom arbetet (detta fullfölja detta ofta omöjligt för att njuta från varorna). "Behoven" verkar inte någonsin för att ta slut. Den vansinnet kapplöpningen efter ett oavbrutet ökande levnadsstandard skapar sitt eget motstånd. Detta hjälper mot för att lossa detta grepp såsom dem härskande klasserna besitter genom detta för att för att manipulera massorna.
Fler samt fler person som arbetar kommer för att inse för att detta viktigaste bekymmer dem möter existerar detta såsom berör deras villkor vilket människor inom produktion samt jobb.
Detta bekymmer existerar olösligt inom en kapitalistiskt samhälle, hur upphöjd lönenivån än existerar. dem bekymmer vilket möter arbetarna kommer mer samt mer uttalat för att bli ett fråga ifall förändringar inom själva produktionen, tillsammans andra mening enstaka fråga angående självstyre.
ett parallell mot denna tillväxt existerar arbetarnas något som ökar i storlek eller antal upplevelse från deras egna byråkratiska organisationer.
Detta kommer för att hjälpa dem för att förstå för att den enda verkliga lösningen från deras bekymmer existerar genom självständig aktion, genom för att ta sina öden inom egna händer.
detta finns verkliga bevis vid för att arbetarklassen genomgår just ett sådan upplevelse. en ökände antal strejker gäller förhållanden vid arbetsplatsen.
Detta håller successiv vid för att bli centrala bekymmer vilket arbetarklassen besitter för att möta. Även angående detta bara existerar underförstått sålunda existerar förvaltandet från företagen samt produktionen den fråga såsom ställs varenda gång arbetarna ifrågasätter förvaltningens rättigheter.
Det ökande antalet "vilda" strejker visar klart för att allt fler delar från arbetarklassen börjar förstå fackföreningsbyråkratins verkliga natur.
Samma bekymmer stod inom centrum på grund av magyariska revolten beneath detta stora uppror försökte arbetarna för att både krossa byråkratin samt införa arbetarnas egna förvaltande från produktionen, genom arbetarråden, organen till deras personlig makt.
på grund av för att utflykt sig ovan sin nuvarande situation måste arbetarna bygga sina egna revolutionära organisationer.
detta står mer än någonsin uppenbart för att liknande organisationer behövs utför för att hjälpa arbetarna inom dagens klasskamp. Detta visar sig många klart inom erfarenheterna från den Belgiska generalstrejken.
&#;
5. Den revolutionära organisationen
Skapandet från enstaka fräsch revolutionär organisation kommer för att artikel meningslöst (och omöjligt) angående den ej baserar sina idéer, sitt schema, sin plan samt sina aktionsmetoder vid arbetarklassens historiska erfarenheter, speciellt dem senaste fyrtio årens.
Detta betyder för att den måste dra dem att vara berusad eller övermättad slutsatserna från byråkratiseringsperioden samt för att den måste avbryta tillsammans med allt vilket existerar enbart ritual samt kvarlevor ifrån detta förgångna. Bara vid detta sätt är kapabel den bli inom stånd för att ge svar vid dem reella samt ofta nya bekymmer såsom arbetarklassen kommer för att möta beneath den period vilket kommer.
Både uppfattningen från detta moderna samhällets kriser samt kritiken från kapitalismen måste radikalt ändras.
Kritiken från jobb samt produktion beneath kapitalismen måste bli huvudfrågan till den revolutionära organisationen. oss måste utföra oss från tillsammans idén för att kapitalismen skapar rationella fabriker samt rationella maskiner samt för att den organiserar arbetet "effektivt" även angående den utför detta brutalt samt på grund av fel ändamål.
inom stället måste oss uttrycka vad varenda person som arbetar inom varenda nation klart ser: för att arbetet blivit absurt, för att detta betyder ständigt förtryck samt stympande från person som arbetar, samt för att arbetets byråkratiska organisation betyder oändligt slöseri samt förvirring.
Materiell fattigdom måste självklart avslöjas, var den existerar.
dock konsumtionens fras beneath kapitalismen måste även avslöjas. detta existerar ej tillräckligt för att bedöma skolbudgetens litenhet: oss måste fördöma innehållet inom den kapitalistiska utbildningen. oss måste fördöma uppfattningen ifall skolan likt ett företeelse utanför existensen samt samhället. detta existerar ej nog för att kräva mer stöd mot bostadsbyggande: oss måste fördöma idén ifall barackstäder samt den sorts liv dem erbjuder.
Det existerar ej tillräckligt för att bedöma den nuvarande regeringen såsom representerande ett privilegierad klass' intressen.
oss måste även fördöma detta nuvarande politiska livets form eller gestalt samt innehåll vilket enstaka butik till "specialister", huvudsakligen sysselsatta tillsammans en litet antal inskränkta ämnen. enstaka revolutionär organisation måste avbryta tillsammans med den gammal politiken. Den måste visa för att ett revolutionär politik ej existerar begränsad mot för att prata ifall löner, statsmakt, riksdag samt internationella ämnen, utan för att den berör allt vilket besitter för att utföra tillsammans människan samt hennes sociala liv.
Förvirringen kring detta socialistiska programmet förorsakad från dem degenererade organisationerna (vare sig reformister, moskoviter, pekingeser alternativt trotskister) måste belysas.
Uppfattningen för att socialismen bara betyder nationalisering samt förberedelse från produktionsmedlen - samt för att dess väsentliga uppgift existerar ett ökning från produktion samt konsumtion - måste skoningslöst fördömas. Samstämmigheten mellan uppgift samt privatkapitalismens verkliga inriktning måste ständigt avslöjas.
Socialismen innebär för att arbetarna förvaltar produktion samt samhälle genom arbetarrådens auktoritet.
Detta måste klargöras samt illustreras genom den historiska erfarenheten. Socialismens väsentliga innehåll är: Återupprättandet från människors korrekt för att avgöra ovan sina egna liv, omformandet från arbetet ifrån en allt meningslösare löneslaveri mot individers alternativt gruppers skapande papper, skapandet från integrerade mänskliga kommunikationer samt en sammansmältande från kulturen samt livet.
Detta socialismens innehåll får ej gömmas undan vilket någon teoretisk konstruktion från ett avlägsen samt obestämbar kommande.
detta måste framhävas vilket detta enda tänkbara svaret vid dem bekymmer liksom skapas från vårt nuvarande samhälle. detta socialistiska programmet måste presenteras på grund av vad detta är: en schema på grund av en mänskligt samhälle. Socialismen existerar ej enstaka rastgård från frihet inom detta fabriksrelaterade fängelse.
Den existerar ej transistorapparater åt fångarna. Den existerar dynamiten tillsammans vilken oss är kapabel spränga bota detta fabriksrelaterade fängelset.
dem traditionell organisationerna grundar sig vid uppfattningen för att dem ekonomiska kraven existerar dem viktigaste till arbetarna samt för att kapitalismen existerar oförmögen för att tillfredsställa dem.
Denna koncept måste förkastas på grund av den stämmer ej längre tillsammans verkligheten.
Den revolutionära organisationens handling inom fackföreningarna får ej bestå inom för att erbjuda ovan andra gruppers ekonomiska krav.
socialism and capitalist systems by Hungarian Marxist philosopher and economist István MészárosDessa supportas ofta från fackföreningarna samt kunna realiseras från detta kapitalistiska systemet utan större svårighet.
Systemets möjligheter för att garantera liknande löneökningar existerar den verkliga grunden till fackföreningarnas permanenta reformism. Den moderna kapitalismen förmå bara överleva genom för att garantera dessa löneökningar, samt därför existerar dem byråkratiska samt reformistiska fackföreningarna oumbärliga till dem.
Detta betyder ej för att revolutionärerna skall vandra ur fackföreningarna alternativt avsluta slåss till ekonomiska krav.
detta betyder däremot för att ingen från dessa båda ämnen äger den centrala innebörd vilket tidigare gavs dem.
Exploateringen inom detta nuvarande samhället blir ständigt mer samt mer hierarkisk. "Behovet" från ett sådan organisation försvaras både från kapitalisterna samt från "arbetarnas" organisationer. detta besitter inom realiteten blivit detta sista politiskt relaterade stödet till kurera systemet.
Den revolutionära rörelsen måste strukturera enstaka strukturerad kamp mot denna hierarkiska tankesystem inom samtliga dess former, inklusive löne- samt arbetshierarkin inom fabrikerna samt arbetarnas egna organisationer.
inom all kamp existerar medlen tillsammans vilka effekt uppnås minimalt lika viktiga vilket vilket likt uppnås.
Även ur effektivitetssynpunkt existerar aktioner organiserade samt ledda från arbetarna själva överlägsna aktioner såsom existerar byråkratiskt avgjorde samt ledda. Enbart dem förra kunna producera framsteg, till enbart dem förmå lära arbetarna hur dem skall handha sina egna affärer.
Den revolutionära rörelsens inledande regel måste artikel för att dess ingripanden siktar mot för att förbättra arbetarnas förmåga att ta initiativ samt självständighet, ej för att ersätta dem.
Även då kampen inom produktionen når ett upphöjd intensitet existerar detta svårt på grund av arbetarna för att vandra vidare ifrån sina egna erfarenheter mot ett enhetlig medvetande från samhället såsom totalitet.
vid detta plats besitter den revolutionära rörelsen enstaka många nödvändig arbetsuppgift för att innehåll. Denna arbetsuppgift får ej förväxlas tillsammans med ren intensiv oro eller upprördhet alternativt inblandning inom kapitalistiska alternativt degenererade arbetarpartiers politiska skenliv. Den betyder för att oss visar för att systemet alltid verkar mot arbetarna samt för att dem ej förmå åtgärda sina bekymmer utan för att dem avskaffar både kapitalism samt administrativt system samt helt samt hållet rekonstruerar samhället.
Den betyder för att oss visar arbetarna för att detta existerar en djupt samt intimt samband mellan deras öde likt producenter samt deras öde liksom individer inom samhället.
Varken detta en alternativt detta andra kunna förändras utan för att avskaffa samhällets uppdelning inom ett klass likt tar varenda beslut samt enstaka klass likt bara utför beställning. Bara genom långt samt tålmodigt jobb inom denna riktning kommer detta för att bli möjligt för att återigen, samt inom riktiga begrepp, ta upp problemet tillsammans för att mobilisera arbetarna inom generella frågor.
Ungdomsrevolten samt generationsklyftorna inom dagens samhälle går ej för att jämföra tillsammans tidigare generationskonflikter.
Dagens ungdom opponerar sig ej mot dem äldre inom akt samt fras för att inta deras platser inom en etablerat samt accepterat struktur. dem förkastar bota systemet. dem godkänner ej längre dess värderingar. detta moderna samhället äger tappat greppet ifall dem generationer detta producerat. Denna brytning äger varit särskilt våldsam nar detta gäller politik.
Denna stora majoriteten person som arbetar samt andra medlemmar inom "vänsterorganisationer" kunna ej, hur gärna dem än önskar, åstadkomma denna återomvändelse.
dem sitter fast inom ett tidigare periods politiskt relaterade fångstredskap. dem repeterar mekaniskt dem läxor samt fraser dem lärt sig till länge sen, fraser såsom idag besitter tömts vid allt revolutionärt innehåll. dem sitter kvar fast inom aktions- samt organisationsformer såsom besitter kollapsat. dem gammal vänsterorganisationerna lyckas mindre tillsammans för att rekrytera ungdomen.
inom dem ungas ögon skiljer sig dessa organisationer ej vid något sätt ifrån dem malätna, ruttna borgarpartier liksom ofta existerar dem inledande dem möter inom den politiska världen.
Den revolutionära rörelsen kommer för att behärska ge enstaka positiv fras åt denna enorma ungdomsrevolt samt utföra från den en tema vilket sätter läka den sociala revolutionen inom jäsning angående den förmå uttrycka vilket ungdomen söker samt ifall den kunna visa ungdomen verksamma kampmetoder mot dem samhälle den föraktar.
Idéerna angående förhållandet mellan proletariatet samt den revolutionära organisationen måste förändras.
Organisationen existerar ej, samt förmå ej existera, proletariatets "ledarskap". Den skall ses vilket en instrument inom den proletära kampen.
Organisationens övning existerar för att hjälpa arbetarna inom kampen samt för att bidraga tillsammans med en klargörande samt enstaka förenkling från deras erfarenheter. Organisationen fullföljer dessa fakta genom för att nyttja varenda medel vilket står inom överensstämmelse tillsammans detta slutliga målet: utvecklandet från en hållbart kännedom hos proletariatet samt chans för att handha sina egna angelägenheter.
Den revolutionära organisationen kommer ej för att behärska bekämpa byråkratiska tendenser (som ständigt skapas beneath kapitalistiska förhållanden) ifall den ej egen fungerar i enlighet med principerna på grund av proletär demokrati samt vid en medvetet antibyråkratiskt sätt.
Detta förutsätter en totalt förkastande från "den demokratiska centralismen" samt varenda andra organisationsformer såsom uppmuntrar byråkratiseringen.
Äkta revolutionär organisation förutsätter: a) vidast tänkbara självstyre på grund av samtliga lokala grupper, b) direkt demokrati inom stället till delegering från beslutsfattandet närhelst detta existerar möjligt, samt c) för att centralisering då den existerar vital uppnås genom detta dem lokala grupperna väljer delegater vilket då vilket helst är kapabel återkallas.
Det behövs dock mer än konstitutionella garantier till för att besegra dem byråkratiska tendenserna.
Detta kommer endast för att lyckas ifall en sann eller genuin kollektivt deltagande från varenda medlemmar är kapabel uppnås, både då detta gäller aktiviteter samt formuleringen från politiken.
en revolutionärt kännedom förmå ej skapas från bara propaganda.
The pamphlet 'Socialism or Barbarism' was published in by the Socialism Reaffirmed group (which subsequently renamed itself Solidarity)Den revolutionära organisationen måste deltaga inom arbetarnas samt andra befolkningsgruppers kamp, samt både hjälpa dem samt lära dem.
Medan den villkorslöst försvarar arbetarnas kamp till dem omedelbara intressena, måste organisationen lägga fram förslag såsom sammankopplar dem omedelbara intressena tillsammans med den proletära rörelsens historiska uppgift (kamp mot löneskillnaderna, kamp mot arbetarnas alienation inom produktionen).
Organisationen måste stödja samtliga metoder vilket möjliggör arbetarnas kollektiva aktion samt övervakning från deras personlig kamp (valda samt ständigt återkallbara strejkkommittéer, stormöten tillsammans med person som arbetar innan viktiga beslut saknas etc.). Den måste fördöma byråkratiska organisationsformer samt propagera till mer representativa institutioner (såsom shop stewards rörelsen).
mot slutligen måste den försöka producera vidast tänkbara samhörighetskänsla tillsammans med person som arbetar invecklade inom strider samt försöka sprida sann resultat ifall dessa strider samt visa vid dem lärdomar vilket kunna dras från dem.
Den revolutionära rörelsen måste även försöka närma den proletära kampen mot kampen hos andra delar från befolkningen likt även existerar fråntagna varenda chans för att effektivt påverka handhavandet från dem angelägenheter vilket berör dem mest.
Bland dessa existerar antikrigsrörelsen särskilt betydande.
Båda förutsätter radikala utmaningar mot detta bestående samhället. Båda nödvändiggör enstaka aktionstyp såsom existerar möjlig bara utanför dem traditionell organisationerna. Båda kräver ungdomens entusiasm. Båda äger förmåga för att producera nya kampformer samt organisationer likt äger intensiv innebörd till den socialistiska framtiden.
En sektion från den revolutionära organisationens propaganda samt aktiviteter måste även rikta sig mot nya grupper löntagare (manschettarbetare, studenter samt intellektuella).
Likheten mellan deras samt arbetarklassens bekymmer måste oupphörligen påpekas, liksom även lösningen vid dem båda: samhällets totala demokratisering genom den socialistiska revolutionen.
Den revolutionära propagandan måste vandra ännu längre. Den måste generalisera arbetarklassens erfarenheter på grund av för att höja dess kamp ifrån fabriksnivån mot samhället vilket totalitet.
Detta förutsätter ett bedömning från kapitalistsamhällets samtliga aspekter, längs dem generella linjer oss på denna plats besitter dragit upp. detta innebär även för att återge mot arbetarna detta verkliga socialistiska programmet: kollektivt förvaltande från en sann eller genuin mänskligt samhälle.
&#;
&#;
Anmärkningar:
[1] Lönearbetaren får ej betalt på grund av sitt sysselsättning, utan på grund av sin arbetsförmåga.
Socialism or BarbarismHäri ligger utsugningens (och därmed profitens) hemlighet.
[2] Observera: likt klass. inom avsikt för att skydda kapitalismen går staten flera gånger emot enskilda kapitalister.
[3] Castoriadis samt andra tänkte sig för att ansvaret på grund av detta skulle ligga ner hos en planeringsråd jämställt tillsammans med andra råd. Planeringsrådet skulle alltså (av praktiska skäl existera centraliserat men) ej äga några politiska alternativt beslutande funktioner.
&#;
Last updated on: