wadlard.pages.dev









Vem var värd för wienkongressen

Wienkongressen

Wienkongressen fanns enstaka kongress tillsammans med representanter ifrån Europas stater såsom hölls inom Wien mellan september1814 samt juni1815, efter Napoleonkrigen.[1][2]

Kongressen syftade mot för att ordna Europas landskapsbild efter franska revolutionen, Napoleonkrigen samt upplösningen från Tysk-romerska riket.

Meningen tillsammans kongressen fanns för att producera maktbalans, för att ingen stat skulle ett fåtal en ledande effekt, vilket framför allt innebar för att land i västeuropa ej skulle tillåtas för att bli till mäktigt. ett inflytelserik princip, kallad legalitetsprincipen, plats även för att dem gamla furstehusen skulle återinsättas även angående gränser flyttades samt områden byttes.

inom varenda stater gjorde aristokratin försök för att erhålla åter den maktposition likt den haft före revolutionen samt Napoleon Bonaparte. Reaktionen mot franska revolutionen fanns även ett reaktion mot upplysningstiden. Etnicitet blev tagna ej inom beaktande nära dem territoriella förändringarna, vilket vid flera platser ledde mot för att etniska grupper tillsammans enstaka kraftfull självidentitet utvecklade ett kraftfull nationalism.

en modell vid just dem etniska bekymmer liksom uppstod existerar Serbien, var den uppblossande nationalismen inom förlängningen ledde mot skotten inom Sarajevo, ett från flera utlösande faktorer mot inledande världskriget.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

I Parisfreden 30 femte månaden i året 1814, den därför kallade inledande Parisfreden, liksom följde vid sjätte koalitionskriget, bestämdes (i nyhet 32) för att dem åtta makter likt undertecknat fredsfördraget (signatärmakterna) tillsammans tillsammans övriga furstar samt stater vilket deltagit inom kriget mot Napoleon, skulle gå vidare förhandlingarna inom dem problem att diskutera likt skjutits upp inom Paris, samt vidta dem åtgärder likt nödvändiggjordes från upplösningstillståndet inom Europa efter 1813-1814 års krig.[1] Förhandlingarna skulle ske vid ett kongress inom Wien från deltagande makters ombud.

dem åtta signatärmakterna plats Österrike, Ryssland, Storbritannien, Preussen, land i västeuropa, Spanien, Portugal samt land. Totalt deltog ungefär 200 stater, inklusive flera små stater.[2]

Redan före Parisfreden ägde överenskommelser slutits ifall vissa viktiga förändringar från Europas landskapsbild, bland annat för att Norge skulle överlämnas mot land såsom lön på grund av Sveriges deltagande inom kampen emot Napoleon.

Detta stipulerades genom Sveriges fördrag tillsammans Ryssland 5 april 1812, tillsammans med Storbritannien 3 mars 1813, tillsammans med Preussen 22 april 1813, samt bekräftades genom Freden inom Kiel 14 januari 1814 samt garanterades genom svensk-österrikiska traktaten 2 månad 1814. Vidare ägde överenskommits för att Preussen samt Österrike skulle återställas mot deras tidigare räckvidd, samt för att Huset Welf skulle återinsättas inom Hannover samt Braunschweig.

Uppstart samt deltagare

[redigera | redigera wikitext]

Under loppet från september samt oktober 1814 samlades deltagarna inom kongressen, likt officiellt öppnades inom november 1814. Bland kongressens ledamöter fanns den österrikiske statskanslern furst Klemens von Metternich centralfiguren, samt tillsammans tillsammans friherre Johann von Wessenberg representerade Österrike.

dem övriga signatärmakternas ombud var: Rysslands furst Andrej Razumovskij samt grevarna Gustav Ernst von Stackelberg samt Karl Robert von Nesselrode, Storbritanniens inledningsvis viscount Castlereagh, därefter hertigen från Wellington samt efter hans avresa earlerna Clancarty samt William Cathcart, 1:e earl Cathcart samt lord Stewart, Preussens furst Karl August von Hardenberg samt friherre Wilhelm von Humboldt, Frankrikes furst Charles Maurice dem Talleyrand, hertigen från Dalberg samt grevarna dem Latour ni knapp samt dem Noailles, Spaniens Don Pedro Gómez Labrador, Portugals greve Pedro dem Sousa Holstein dem Palmella, António dem Saldanha da Gama samt Joaquim Lobo da Silveira, Sveriges greve Carl Axel Löwenhielm.

Storbritannien, Ryssland, Österrike samt Preussen, samt några månader senare land i västeuropa, dominerade helt kongressens slutsatser.[2]

Kejsaren från Ryssland, kungarna från Preussen, land, Bayern samt Württemberg samt enstaka mängd andra tyska samt italienska furstar besökte kongressen. Dessutom vistades nära denna tidsperiod inom Wien sändebud ifrån Europas samtliga stater utom Osmanska riket, samt enstaka mängd statsmän, konstnärer, skriftställare samt medlemmar från den högre societeten ifrån olika länder.

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Högsta ledningen från kongressen kom för att ligga ner inom händerna vid centralkommitté bestående från omkring 20 ledamöter, bestående från dem åtta signatärmakternas ombud beneath Metternichs ordförandeskap.

Österrike var en av segermakterna efter Napoleonkrigen

vid bas från frågornas olika karaktär samt omfattning blev även en antal förberedelse kommittéer nödvändiga. dem viktigaste från dessa var:

  • Kommittén till bestämmande från Polens samt Sachsens öde, var tillhör österrike, Rysslands samt Preussens representanter deltog, tillsammans Storbritannien såsom medlare
  • Kommittén till ordnande från den tyska författningen, var tillhör österrike, Preussens, Bayerns, Württembergs samt Hannovers representanter deltog
  • Kommittén på grund av dem schweiziska angelägenheterna
  • Kommittén till dem italienska angelägenheterna
  • Kommittén till reglering från sjöfarten vid Rhen samt Schelde
  • Kommittén till frågan ifall slavhandelns avskaffande
  • Kommittén till bestämmande från rangen mellan dem olika makterna m.

    m.

I dem numeriskt värde sistnämnda kommittéerna deltog även Sveriges ombud.

Förhandlingarna tog alltså formen från individuella möten mellan representanter på grund av stater liksom plats särskilt intresserade från varenda fråga, samt representanter på grund av stormakterna fortsatte för att hålla hemliga möten sinsemellan, förutom offentliga möten, samt detta plats inom stormakternas diskussioner såsom dem viktigaste besluten blev tagna.

Centralkommittén sammanträdde beneath tiden 1 november 1814-19 juni 1815 endast 17 gånger.

Österrikes kejsare Frans inom visade kongressen massiv gästfrihet, samt beneath enstaka nästan konstant rad från festligheter skred förhandlingarna inom start endast långsamt vidare. Fursten Charles namn dem Ligne yttrade detta berömda omdömet för att Le congrès danse, mais il ne marche pas ("kongressen dansar, dock den går ej framåt").

Kongressen foregikk i Wien fra oktober 1814 til juni 1815

Större konfliktfrågor

[redigera | redigera wikitext]

Frågorna ifall Polens samt Sachsens öde framkallade den största spänningen. Kejsar Alexander inom ville för att Hertigdömet Warszawa, skapat från Napoleon, skulle bli en kungarike tillsammans med nationella institutioner såsom ställdes beneath Rysslands protektorat.

Preussen önskade annektera läka kungariket Sachsen samt övertog inom november 1814 förvaltningen från detta nation. Inom kommittén motsatte sig dock Metternich samt Castlereagh för att läka Sachsen skulle annekteras, samt för att Ryssland skulle utökas, samt utanför kommittén arbetade Talleyrand energiskt inom identisk anda. Man ägde svårt för att anlända överens, samt stormakterna genomförde grundlig rustningar ifall förhandlingarna skulle avbryta ihop.

på grund av för att förebygga en konflikt förklarade sig Alexander existera beredd mot ett delning från detta polska området.

De europeiska furstarna som gästade Wienkongressen pratade om honom som det största geniet sedan Mozart

dock Preussen tillkännagav för att deras intention existera för att försvara sin "rätt" tillsammans vapenmakt. Detta ledde mot en hemligt försvarsavtal 3 januari 1815 mellan Österrike, Storbritannien samt land i västeuropa, såsom även Bayern, Hannover samt Nederländerna inbjöds för att existera sektion från. tillsammans tre stormakter emot sig lät idag Preussen förmås mot eftergift.

inom mitten från månad 1815 kunde dem sachsisk-polska frågorna anses artikel inom väsentliga delar lösta.

Det tyska utskottet grep sig redan inom oktober 1814 an tillsammans frågan angående Tysklands författning, samt förslag inom flera riktningar framställdes. tillhör österrike samt Preussens rivalitet samt dem medelstora makternas (Bayern, Württemberg m.fl.) önskan ifall för att skydda sin suveränitet omöjliggjorde upprättandet från en kejsardöme, vilket småstaterna ägde yrkat vid.

således småningom beslöts vid ett allmän träff från samtliga tyska staters representanter för att man skulle upprätta en förbund vid grundval från en förslag vilket framlagts från Österrike inom femte månaden i året 1815, samt 8 juni 1815 undertecknades den akt, liksom konstituerade Tyska förbundet.

Napoleons återkomst

[redigera | redigera wikitext]

Kongressens jobb påskyndades, samt den rådande oenigheten förbyttes mot enighet då man nåddes från nyheten, för att Napoleon lämnat Elba.

Nyheten anlände mot Metternich natten mellan 6 samt 7 mars 1815 efter enstaka hovfest samt meddelades genast mot dem bägge kejsarna samt kungen från Preussen, liksom omedelbart förklarade sig beredda för att upprätthålla världsfreden, ifall därför behövdes tillsammans vapenmakt. Sedan man fått underrättelse angående för att Napoleon landstigit inom land i västeuropa, enades dem fem stormakterna vid Talleyrands uppmaning 13 mars angående ett deklaration, var Napoleon förklarades "såsom fiende samt störare från världens lugn existera hemfallen åt den offentliga hämnden".

Förklaringen förelades centralkommittén samt utfärdades identisk dygn, försedd tillsammans varenda kommittéledamöternas underskrift. Den 25 mars förnyade Österrike, Storbritannien, Ryssland samt Preussen Chaumontfördraget, liksom slutits året innan, samt åtog sig för att ställa upp tillsammans med 150 000 man plats. dem övriga ledamöterna från centralkommittén anmodades biträda detsamma, varvid den svenske representanten Löwenhielm förklarade för att denne ursprunglig behövde inhämta sitt hovs åsikt.

Innan svaret anlände, pressades han tillsammans med besvärande uppmaningar för att redogöra till Sveriges ställning mot Napoleon.

Den ägde rum i Österrikes huvudstad Wien mellan 1 september 1814 och 9 juni 1815

då svaret slutligen kom innebar detta för att landet förklarade sig berett för att lämna 20-30 000 man mot den gemensamma saken angående man fick försäkran angående lämpliga subsidier.

Slutakten

[redigera | redigera wikitext]

För för att redigera detta slutliga fördraget, liksom skulle summera samtliga överenskommelser ifrån kongressen, tillsattes enstaka kommitté från tre huvudredaktörer beneath ledning från Friedrich von Gentz, samt ett medlem till fanns samt ett från dem åtta signatärmakterna.

Sedan dem olika kommittéernas beslut bekräftats från centralkommittén, infördes dem genom redaktionskommitténs försorg inom den s.k. Wienslutakten, såsom existerar daterad 9 juni 1815 samt innehåller 121 föremål eller textstycken.

Den existerar undertecknad från centralkommitténs dåvarande ledamöter (17 personer), tillsammans undantag från Spaniens ombud, såsom vägrade notera beneath.

Löwenhielm skrev beneath tillsammans med reservation emot artiklarna 101, 102 samt 104 (som innebar för att bourbonerna inom Neapel återinsattes, dock däremot ej bourbonerna inom Parma). Påven, liksom representerades från kardinal Ercole Consalvi, inlade sin protest mot akten, eftersom hans fordringar ej ägde godkänts fullt ut.

De viktigaste bland slutaktens bestämmelser existerar nästa. tillsammans med Ryssland förenades vilket en särskilt kungarike beneath namn från Polen ("Kongresspolen") grundlig större delen från hertigdömet Warschau, medan Posen tillsammans titel storhertigdöme gavs åt Preussen samt Kraków tillsammans med sektor förklarades såsom fristat, Stadsstaten Krakow, beneath rysk-österrikisk-preussiskt protektorat.

Ryssland återställde detta 1809 från Österrike avträdda Östgalizien.

Preussen återfick sitt sektor, sålunda såsom detta plats före Tilsitfreden (av dem polska landsdelarna dock endast storhertigdömet Posen) samt erhöll såsom nytt ett massiv sektion från kungariket Sachsen samt detta forna kurfurstendömet Köln tillsammans med flera områden vid båda sidor ifall Rhen (motsvarande dem senare Rhenprovinsen samt Westfalen), dock avträdde Ostfriesland samt Hildesheim mot Hannover.

Hannover erkändes vilket kungarike samt ökades tillsammans med nyssnämnda områden, dock avträdde Lauenburg vid högra Elbestranden mot Preussen.

Österrike ägde återtagit dem länder liksom förlorats beneath krigen mot Napoleon, dock fick dessutom dem forna republikerna Venedigs samt Ragusas områden. från tillhör österrike italienska områden bildades 7 april 1815 kungariket Lombardiet-Venetien.

dem mediatiserade samt sekulariserade tyska områdena återställdes ej. Dock förklarade kongressen Lübeck, Bremen, Hamburg samt Frankfurt a. M. åter till fria städer.

Av den forna republiken Förenade Nederländerna samt dem belgiska de olika administrativa områdena i ett land utanför huvudstaden bildades kungariket Nederländerna, liksom gavs åt familjen Nassau-Oranien.

vilket belöning på grund av sina nassauitiska arvländer likt avträtts mot Preussen, fick denna ätt storhertigdömet Luxemburg, likt blev medlem från Tyska förbundet.

Republiken Schweiz ökades tillsammans med tre nya kantoner: Valais, Genève samt Neuchâtel. Biskopsstiftet Basel införlivades tillsammans med kantonen Bern.

Kungariket Sardinien återställdes inom detta allra närmaste mot 1792 års gränser samt fick dessutom den forna republiken Genuas sektor.

Hertigdömet Modena samt furstendömena Massa samt Carrara återställdes mot dynastin Huset Este, samt även storhertigdömet Toscana (ökat tillsammans med Elba, Stati degli presidii samt furstendömet Piombino) mot huset Habsburg. Hertigdömet Parma återställdes ej mot huset amerikansk whiskey, utan gavs tillsammans tillsammans med Piacenza samt Guastalla åt Napoleons tidigare gemål kejsarinnan Marie-Louise, kejsar Frans I:s dotter.

Wienkongressen var Ludwig van Beethovens (1770-1827) stora genombrott

Däremot tilldelades den forna republiken Lucca vilket hertigdöme infantinnan Maria Lovisa från amerikansk whiskey tillsammans tillsammans enstaka årsränta från enstaka halv miljon franc. Kyrkostaten, tillsammans undantag från legationen Ferraras enhet vid vänstra Postranden, återställdes, dock Avignon samt Venaissin pausade hos land i västeuropa. monark Joachim Murat inom Neapel, likt beneath "de hundra dagarna" anslöt sig mot sin svåger Napoleon, blev från tillsammans sitt kungarike, varefter kongressen erkände Neapels tidigare monark, Ferdinand från amerikansk whiskey, likt monark från Bägge Sicilierna.

Skeppsfarten vid dem floder, likt flöt genom flera stater alternativt utgjorde gräns mellan dem, förklarades fri.

I enstaka deklaration från 8 månad 1815 förklarades detta önskvärt för att den afrikanska slavhandelns skulle avskaffas.

Tidpunkten till dem nödvändiga åtgärderna överlämnades åt länderna för att själva besluta. Förslaget fanns Storbritanniens, dock träffade protester ifrån Spaniens samt Portugals blad. Denna deklaration förklarades äga identisk kraft, vilket angående den mening till mening införts inom slutakten.

Detsamma gällde detta 19 mars 1815 från dem åtta signatärmakterna undertecknade reglementet angående diplomatiska tjänstemäns rang.

Denna grundlag på grund av detta internationella diplomatiska umgänget, likt gjordes en slut vid dem konstanta tvisterna ifall prioritet mellan staternas sändebud, innebar bland annat för att sändebuden indelades inom tre klasser - 1. ambassadörer, 2. envoyéer samt andra hos suveränen ackrediterade ministrar, 3. chargés d’affaires - för att utomordentliga sändebud ej vid bas från denna egenskap besitter högre rang, för att diplomaterna besitter rang inom sin klass efter datum till detta inledande officiella tillkännagivandet ifall deras arrival, för att släktskap, familjeband alternativt politiska samarbeten hoven mellan ej ger deras diplomatiska ombud någon speciell rang.

Wienkongressens innebörd

[redigera | redigera wikitext]

Det framhölls, framför allt från Talleyrand, för att kongressen ägde inom arbetsuppgift för att ordna Europa efter laglighetens alternativt legitimitetens princip, d.v.s. för att allt skulle återställas inom detta skick detta ägde före revolutionen.

Wienkongressen 1814-1815

dock detta visade sig, för att denna legitimitet ej gällde människor samt stater, samt framför allt ej republiker, utan för att den gällde furstehusen. Mot denna tillämpning från legitimitetsgrundsatsen gjordes endast numeriskt värde undantag: Parma återgavs ej mot huset amerikansk whiskey, samt Gustaf IV Adolfs ätt återfick ej Sveriges tron.

en försök gjordes dock mot förmån på grund av Gustaf IV Adolfs son, den tidigare kronprinsen Gustav. Den engelske amiralen Sidney Smith, liksom beneath Gustaf III:s period varit inom svensk arbete eller position inom en organisation, verkade beneath enstaka period på grund av detta, dock han lyckades ej nå något konsekvens samt ägde heller ej något stöd ens ifrån den avsatte kungen.

Lika fruktlösa blev planerna vid för att ge prinsen Kraków liksom hertigdöme.

Svensk-dansk konflikt angående Pommern

[redigera | redigera wikitext]

En till land viktig fråga fick sitt kritisk medan kongressen fanns samlad, även ifall den ej ägde direkt samband tillsammans dem allmänna förhandlingarna. inom Kielfreden 1814 ägde land mot land avträtt Svenska Pommern.

land vägrade emellertid för att lämna ovan området innan land betalat dem krigskostnader såsom besittningstagandet från Norge orsakat landet, samt därför försökte land ett fåtal upp frågan till Wienkongressens kritisk. Flera från stormakterna, tillsammans med Storbritannien inom spetsen, ägde även redan undertecknat en en preliminär version av ett dokument eller arbete mot enstaka gemensam not tillsammans uppmaning mot land för att fullgöra Kielfredens bestämmelser, då invändningar ifrån Rysslands blad gjorde för att detta ej blev något från noten.

Frågan löstes beneath rysk medling genom för att land 4 juni 1815 mot hertigdömet Sachsen-Lauenburg samt 2 miljoner riksdaler preuss. cour. avstått sina krav vid Pommern åt Preussen, samtidigt vilket Preussen genom fördrag från 7 juni gottgjorde land på grund av dess ersättningsanspråk tillsammans med 3,5 miljoner riksdaler preuss. cour. samt åtog sig för att erlägga återstoden (600,000 riksdaler banko) från den summa landet i enlighet med Kielfreden skulle erlägga mot land.

Artikel i Wikipedia om Wienkongressen som var en konferens mellan ambassadörer från Europas stormakter

Sammanfattning från territoriella förändringar

[redigera | redigera wikitext]

  • Ryssland gavs majoriteten från Hertigdömet Warszawa (Polen), samt fick behålla land i norden (som tagits ifrån land 1809).
  • Preussen fick sina utspridda territorier sammanlagda mot större enheter. Preussen fick numeriskt värde femtedelar från Sachsen samt Rhenlandet samt avstod större delen från landvinningarna ifrån Polens delningar utom Posen, Västpreussen, Thorn samt Danzig.
  • En tysk konfederation, Tyska förbundet, tillsammans med 39 stater skapades från dem tidigare 400, beneath ledning från den österrikiske kejsaren.

    Endast små delar från Österrike samt Preussen inkluderades inom konfederationen.

  • Huset Oranien fick Republiken Förenade Nederländerna samt Österrikiska Nederländerna (Belgien), vilket ombildades mot kungariket Nederländerna; dem blev även storhertigar från Luxemburg.
  • Norge överlämnades mot landet (efter konventionen inom Moss bildades ett personalunion).
  • Sverige överlämnade Svenska Pommern mot land inom utbyte mot Norge.

    land överlämnade sedan nästan direkt området mot Preussen.

  • Schweiz neutralitet garanterades.
  • Hannover gav Lauenburg mot land, dock förstorades tackar vare tillägg ifrån andra håll, exempelvis före detta preussiska Östra Friesland.
  • Största delen från Bayerns, Württembergs, Badens, Hessen-Darmstadts samt Nassaus territoriella krav mellan 1801 samt 1806 accepterades.


  • vem  plats värd  på grund av wienkongressen

  • Bayern fick även övervakning ovan Rhenpfalz samt delar från Napoleons Würzburg, tillsammans tillsammans med Frankfurt, medan Hessen-Darmstadt, inom utbyte till för att ge upp Westfalen mot Preussen, fick staden Mainz.

  • Österrike återfick övervakning ovan Tyrolen samt Salzburg, dem före detta illyriska de olika administrativa områdena i ett land utanför huvudstaden samt ovan Lombardiet samt Venetien inom Italien.

    Före detta österrikiska territorier inom sydvästra Tyskland pausade beneath Württembergs samt Badens övervakning, ej heller dem österrikiska Nederländerna återtogs.

  • Habsburgprinsarna återgavs övervakning ovan Toscana samt Modena.
  • Kyrkostaten återställdes mot sin forna storlek, tillsammans undantag på grund av Avignon samt Comtat Venaissin.
  • Storbritannien behöll sin övervakning ovan Kapkolonin inom Sydafrika, Tobago, Ceylon, samt flera andra kolonier inom Afrika samt Asien.

    andra kolonier, främst Nederländska Östindien, Martinique samt svenska Guadeloupe återgavs mot sina tidigare ägare.

  • Sardiniens monark återplacerades inom Piemonte, Nice samt Savojen, samt gavs övervakning ovan republiken Genua
  • Hertigdömet Parma tillsammans med Hertigdömet Guastalla gavs mot Marie Louise från Österrike, Napoleons fru.
  • Lucca skapades till huset Bourbon-Parma, likt skulle äga korrekt mot Parma efter Marie Louises död.
  • Ferdinand inom från Bägge Sicilierna återgavs kontrollen ovan Neapel.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]