Dikter om hopp och tröst

Kan poesin utföra oss mindre utan sällskap samt hjälpa oss för att ”lämna våra båtar inom solljuset”?

Genom att presentera döden som en enkel övergång och betona kontinuiteten i personliga relationer och kärlek, ger dikten tröst och stöd till de som sörjer

denna plats existerar några dikter till tröst.

En god kompis skickade enstaka dikt från Karl Vennberg mot mig, ur samlingen Visa solen ditt ansikte (1978):

Dödsriket finns ej bortom oss. Dit
leder ingen hemväg. detta finns
bara inom vårt blod. var spärrar detta upp sina grottor,
där drar ångesten fram vilket en skydrag.

Men existensen existerar detta rike oss besitter byggt.
Livet existerar detta rike liksom även dem döda besitter byggt.
Dit borde våra resor leda.
Vi borde lämna våra båtar inom solens ljus.

Texten träffade mig rakt inom hjärtat.

Vilka dikter för tröst använder du dig av?

Vilka mardrömmar våra sinnen än agerar upp inom oss kunna oss ständigt rikta blicken mot verkligheten, själva existensen, samt den levande gemenskap likt även våra döda existerar enstaka sektion från, genom sitt jobb samt sin gärning.

Vi förmå försöka för att lämna våra båtar inom solljuset.

Denna läsupplevelse fick mig för att tänka vid litteratur samt dikter på grund av tröst.

Texter för att komma tillbaka mot då oss fastnat inom dödsriket inom oss samt ej hittar ut.

Sorg

Bodil Malmsten skrev enstaka hel poesibok ifall sorgen efter enstaka anhörig, Det på denna plats existerar hjärtat. på denna plats hittar oss tröst inom för att någon ytterligare vet hur detta existerar samt kunna sätta mening vid det:

Knytnäven inom bröstet
Dånet liksom inom ett domkyrka därinne
Ett stöt vidare samt numeriskt värde tillbaka
Två tredjedelar på grund av ljudligt
För hårt

Det existerar detta vilket existerar döden
Det för att ni inte någonsin svarar igen
Men för att förstå det

Tårar existerar bara vätskeförlust
Jag svarade inom telefon

Dan Andersson räcker oss inom dikten Gässen flytta enstaka grabb då ensamheten plågar oss.

Här är några vackra och tröstande dikter som kan vara till hjälp vid svåra stunder

Även denne påminner angående för att rikta blicken mot verkligheten runtomkring:

När dem gamla såren varma tära,
när din kind existerar vätt från ensamhetens gråt,
när för att leva existerar för att stenar bära
och din låt existerar sorg vilket vilsna tranors låt,
gå samt drick enstaka fläkt från höstens vindar,
se tillsammans med mig mot bleka, blå skyn!
Kom stå tillsammans mig nära hagens grindar,
när dem vilda gässen flyga ovan byn!

Värdet från för att vandra vilse

Mästaren Tomas Tranströmer tröstar inom inledningen mot dikten Gläntan (Sanningsbarriären 1978) den likt irrat sig försvunnen ifrån ett utstakad väg:

Det finns mitt inom skogen ett oväntad glänta likt bara kunna hittas från den vilket gått vilse.

Det finns en värde inom för att vandra vilse inom existensen, hur plågsamt detta än existerar då detta sker.

ingen tillväxt utan kris.

inom Tranströmers Stigar (1973) finns dikten Längre in:

Gå inom grävlingens fotspår.
Det blir mörkt, svårt för att se.
Där, vid mossan, ligger stenar.
En från dem stenarna existerar dyrbar.
Den kunna förvandla allt
den är kapabel erhålla mörkret för att lysa.
Den existerar ett strömbrytare på grund av all landet.
Allting hänger vid den.
Se den, röra oss den…

Karin Boye kunna trösta då oss upplever för att oss besitter tappat försvunnen oss egen.

Även denna verkade titta värdet från för att vandra vilse enstaka stund. på denna plats dikten Hemlös ifrån samlingen Moln (1922):

Att mista själens bostad samt vandra långt
och intet annat behärska hitta se,
och hitta för att man glömt vilket sanning är,
och tycka för att man existerar gjord från bara lögn,
och vämjas nära sig egen samt hata sig –
ja detta existerar enkel, ja detta existerar ganska lätt.
Sorgen existerar enkel, dock glädjen stolt samt svår,
ty glädjen existerar detta enklaste från allt.

Men den, likt söker sig en bostad till sig,
får ej tro, för att detta finns fanns såsom helst –
han måste vandra hemlös någon tid;
och den liksom existerar från lögn samt önskar bli frisk,
han måste hata sig mot detta denne kan
av sanning, likt dem andra erhålla mot skänks.
Vad existerar detta värt för att sörja således till det?
Vänta, mitt hjärta, samt äga tålamod!

Längtan efter gemenskap

I Vad bör oss utföra tillsammans varandra tröstar Jenny Wrangborg den såsom sörjer enstaka förlorad gemenskap.

denna längtar lika många såsom läsaren efter mer ljus samt mer mänskliga tider:

Dagarna existerar kortare
nätterna längre
mörkret lite tätare

vi små frukter från växter varandra tillsammans
telefonsamtalen
händerna
hoppet ifall enstaka mer ljus vår

vi träffas inom fikarummen
korridorerna
diskussionerna
för för att sudda ut allt
som vanan kalla omöjligt
bär varandra vilket löften
rädda
att hamna utanför oss själva

för vintern ligger närmare
sommaren längre bort
ljuset gränsar mot mörker

strängt taget saknas oss ingenting
bara makten samt möjligheten
att artikel människor

För den liksom sörjer bristande vid succé alternativt gillande möjligen Gustaf Fröding förmå hjälpa.

på denna plats dikten Takt ur Likt samt olikt:

Lakejerna gåvo mig skrapa
och skänkte mig stolt sitt förakt,
emedan jag ej kunde skapa
mig ifall mot ett svansande apa,
dresserad från dem, likt äga makt,
till konsten för att bocka tillsammans med takt.

Ty sälja sin frihet till slantar
och gula galoners prakt
och tacka sig mjuka såsom vantar
för guldet, vilket rockarne kantar,
och oket vid nackarna lagt,
det kalla lakejer till takt.

Det finns hos Fröding ett kombination från uppstudsighet samt uppgivenhet, vilket förmå tillhandahålla enstaka något som är kortvarigt eller inte permanent vila ifrån bekymren.

Gärna tillsammans tillsammans en kopp alkoholhaltig. inom Ett Helicons blomster diktar han:

Och skulle jag sörja, sålunda vore jag tokot,
ty ingen utför rakt, vilket Vår Herre fullfölja krokot,
och ingen sorg vid livsens stråt
kan tvättas försvunnen från gråt

Min lycka plats ringa, min motgång plats mycken,
min strängalek gjord mot för att falla inom stycken,
och gjord för att förlisa min levnads båt
– ro hit tillsammans med alkoholhaltig till ett plåt!

Dikter till tröst samt hopp

Den start dikten från Karl Vennberg skulle behärska läsas såsom en svar vid Nils Ferlins Inte ens … var poeten tillsammans massiv noggrannhet fångar hur detta existerar för att stå utan hopp trots för att världen runtomkring existerar vacker.

Inte ens enstaka grå små bevingat djur
som sjunger vid grönan kvist
det finns vid den andra sidan
och detta tycker jag existerar trist.

Inte ens ett grå små fågel
och inte någonsin enstaka björk vilket står ljus –
Men den vackraste dagens angående sommaren ger
har detta hänt för att jag längtat dit.

Att någon vet hur detta existerar för att fastna inom dödsriket är kapabel artikel enstaka tröst inom sig.

noggrann likt då Vladimir Majakovskij utbrister:

Vart bör jag flyga eller fly undan då detta existerar inom mig vilket helvetet brinner?

Dikter besitter möjligen ej makten för att åtgärda bekymmer alternativt förändra materiella villkor, dock då oss hittar riktig ord kunna oss erhålla ögonkontakt vid något nytt, något hoppfullt, samt uppleva oss mindre utan sällskap.

Vilka dikter till tröst använder ni dig av?

Gillade ni detta på denna plats blogginlägget? Prenumerera gärna vid mitt nyhetsbrev!